Ulla Lodestens djur- och naturmotiv öppnade upp för ett viktigt konstnärsskap – ”Naturen är grundbulten i mig”

Ulla Lodestens djur- och naturmotiv har resulterat i en rad utställningar och böcker. Jaktmotiven är också en del i en viktig gärning för alla kvinnor som är verksamma inom jakt.

– Först efteråt syns det vad det blev av något,” säger Ulla Lodesten.

Vid sidan av konsten har du haft ett mycket kreativt arbetsliv och bland annat sprängt gränser inom journalistiken. Hur började du din arbetsbana?

– Efter utbildningen som illustrations- och modetecknare jobbade jag som tecknare och originalare i flera år innan jag startade eget. Därefter arbetade jag med tidskriften Jaktmarker och Fiskevatten som blev Nordens största jakt- och fisketidning. Min man jagade och jag hängde på och fotograferade analogt. Det ledde till många resor och arbete om människor som är engagerade inom jakt. Det ledde även till två böcker.

– I slutet av 80-talet introducerade jag Kvinnor och Jakt i Västerås 1990. Det fortsatte 1992 i Stockholm och 1994 i Karlskrona, och resulterade i att jägareförbundet förstod att också kvinnor är genuint intresserade av jakt, skytte, djur och natur. Vi bildade sedan JAQT – ett gratis nätverk för alla kvinnliga medlemmar inom Svenska Jägareförbundet.

– Under de här åren på -80 och -90-talet gjorde jag också trycksaker till andra förlag och bolag. Jag gjorde bland annat den uppdaterade logotypen till Sveriges Motorcyklister och var med vid framtagandet av ny mcpolisuniform 1979.

När började din konst bli uppmärksammad?

– Det började på jaktmässorna. Många ville ha hundporträtt och gjorde beställningar. Jag gjorde även en stor monter om olika hundraser på Västerås Stadsbibliotek. Efter att mina hundporträtt börjat sprida sig tyckte ICA att jag skulle göra en bok om hur jag tecknade hundporträtt. Det ledde till boken Teckna djur där jag illustrerade och min kompanjon skrev.

– Sedan började jag med akvarell på mitten av 90-talet och gick kurser i Bohuslän och lärde mig mycket om friare målning.

Det dröjde ändå fram till 2001 innan du höll din första större konstutställning, på Tidö Slott tillsammans med silversmeden Rosa Taikon. Varför dröjde det?

– Det var inte helt lätt att ställa ut den konst som jag målade – “kvinnor höll inte på med sådant” och det var länge svårt att hitta utställningslokaler.

– Jag och Rosa ställde även ut i Jämtland två år senare. Efter det började jag bli bekant med flera konstnärer och en viktig händelse var när vi var massor av konstnärer som ställde ut på Älvkarleby herrgård. Det var fantastiskt roligt att träffa fler konstnärer och prata om vad de gjorde.

– Sedan ställde jag ut i Gamla stan och det har blivit lite av varje. Jag har frågat runt hela tiden och plötsligt så har det stått lokaler till förfogande. Det är en blandning av förändringar i samhället och att man är med och drar i tåtarna.

Vad fastnar människor för i dina porträtt?

– När det gäller hundporträttet kan de leva sig in i djuret. Jag tycker ju om djur, har sett väldigt mycket djur och kan verkligen leva mig in i djuret och miljöerna. Det är nog det som folk känner. Människor vet inte alltid vad de gillar men när det är något i motivet som de känner igen så uppskattar de vad de ser.

– Djur är också väldigt tacksamma som motiv med tanke på att alla människor charmas av djur. Barn är också lätta.

Se mer av Ulla Lodestens konst

Sedan 2012 har du ateljén hemma i Lövsta. Hur arbetar du idag?

– Jag tittar på allt och tar in jättemycket, det är som en kappsäck med information. Just nu letar jag efter nya influenser i mitt måleri och följer med mycket i allt som händer i världen. Jag är en kreativ människa och det kommer alltid finnas någonting jag vill göra – det kan även vara en ny teknik jag vill prova. Först efteråt ser man vad det blev av något – att det blev en bok tillexmpel. Och så är nog processen när man är ute efter något nytt.

– Idag är också de sociala nätverken är jätteviktiga för mig. Jag är med och driver projektet med Konst- och Kulturrundan i Kolbäcksådalen och genom att vara med på utställningar utomlands har jag lärt mig samarbeta med människor från alla delar av världen.