Musik, dimensioner och ginkoblad – Gunnar Gauffin ser sitt konstnärliga sökande som en stimulans

Under många år var det musiken och dansorkestern som spelade förstafiol i Gunnar Gauffin liv. Vid 26 års ålder upptäckte han oljemåleriet, vilket öppnade dörrarna till en helt ny värld. Mytomspunna träd och abstrakta dimensioner är något som tagit hans målningar till stora utställningar i både Sverige och Frankrike.

Konstnären Gunnar Gauffin bor och är verksam i småländska Korpemåla. I sin ateljé skapar han de abstrakta oljemålningar som får människor att drömma sig bort till en annan värld.

Gunnar föddes i Östergarn, men växte under skoltiden upp i Visby. Konsten fanns länge med som ett intresse, och redan vid elva års ålder vann Gunnar en rikstäckande teckningstävling. Dessutom fanns musiken som var Gunnars stora passion under lång tid. Något som delvis förändrades när han flyttade till Uppsala för högre akademiska studier.

Gunnar Gauffin.

– Jag spelade under flera år i en orkester som var med i dansbandssvängen. När jag flyttade till Uppsala för att ta min fil.mag i statsvetenskapliga ämnen blev det svårare att hitta ett band att spela med. Dessutom var det jobbigt att släpa med basfiolen överallt, och det var då konsten och måleriet fick en större plats i mitt liv.

– Så småningom flyttade jag till Jönköping där jag arbetade som lärare på ett gymnasium i ämnena samhällskunskap och historia. Jag bestämde mig för att ta tjänstledigt på 50 procent för att kunna koncentrera mig på måleriet resten av tiden. De första åren gick jag vid sidan av oljekonstnären Erik Londos, för att lära mig och få de viktiga verktyg som behövs i skapandeprocessen.

– Det var en jättebra kombination för mig eftersom jag fick stabil ekonomi genom lärarjobbet och samtidigt inte blev uttråkad eftersom jag fick ägna mig åt mitt målande ett par dagar i veckan.

”Konsert för minnen”.

Gunnar målar till största del i olja på duk och presenning. I en blandning av abstrakt och konkret måleri vill han skapa något som finns bortom orden, vilket har fungerat som en form av personlig terapi för honom själv.

– Jag vill säga något med mina målningar, men vet inte alltid exakt vad. Det kan beskrivas som ett sökande efter något oidentifierbart, ett sökande som ger stimulans men kan ta lång tid, och som leder in både på rätt vägar och irrvägar.

– Det är svårt att tala om vad det är som styr mig. Det är en komplex situation och en process som samtidigt fungerar som terapi.

”Förspel”.

Du beskriver dina målningar som ”abstrakta med flera dimensioner”. Beskriv vad du menar med det?

– En bild ska ha flera dimensioner. Man ska kunna titta på den under en lång tid och ändå inte sett färdigt. En målning på en häst blir exempelvis inte rolig att titta på i längden. Den förblir en häst. Jag avbildar inte saker utan försöker själv, utifrån mitt inre, skapa något unikt.

Läs mer och se fler målningar på gunnargauffin.se.

– Ett motiv som jag dock återkommer till är ginkobladet. Jag har alltid varit fascinerad av det mytomspunna ginkoträdet – som är världens äldsta träd. Första gången jag målade ginko var i slutet av 80-talet och sedan dess har det hängt med, om än i något diskretare former de senaste åren. Det har visat sig att det är många människor som har en relation till det här trädet, och jag minns en utställning i Lyon som jag var med på där en del av besökarna var nunnor från ett närliggande kloster. De berättade att de hade ett ginkoträd i klostret, och dagen efter kom självaste abbedissan med ett fotografi på trädet. Det visade verkligen att de kände någon form av samhörighet.

”Kort dikt”.

Vad finns det mer som inspirerar dig och kittlar din kreativitet?

– Jag är imponerad av Rembrandt och de andra stora mästarna, men inte så att jag vill efterlikna dem. Jag vet inte om jag har några egentliga förebilder inom mitt konstnärskap utan jag blir istället inspirerad av mycket annat. Mycket natur och musik, vilket är en känsla som ytterligare förstärkts de senaste 15-20 åren eftersom vi flyttade nära havet.

– Morgonrodnadsfärgerna en stilla dag, när dimman sveper in och och allt blir ett grått töcken när stormen sätter sina spår i havet – då hamnar jag i en perfekt atmosfär och kreativ stämning.

”Efter syndafallet”.

Hur ser din ateljé ut?

– Det är ett rum som jag trivs väldigt bra i och som är förhållandevis ljust. Det är högt i tak och alla väggar är prydda med målningar så att man kan titta på dem och betrakta dem från rätt avstånd. Jag tar gärna emot besök i min ateljé, och det är absolut inget köptvång på mina tavlor. De som är konstintresserade får gärna komma in för att titta och prata. Utbyte av tankar kring mina målningar, och konst i stort, är något jag uppskattar.

Gunnar Gauffin har ställt ut sina målningar vid fler än 120 olika tillfällen – både i Sverige och runt om i Europa. Hans tavlor har fått mängder av positiva reaktioner och många människor berättar om sina berörda hjärtan. Så här skrev Natalie Dahlgren efter att hon hade köpt en av Gunnars målningar:

”Jag berördes av dina målningar, vilket jag sällan gör av konst som visas för allmänheten. Mycket av det jag ser brukar vara grått, kallt och väldigt främmande för mig. Men det du skapar, skapade rörelse i mitt hjärta till och med så att jag kände det fysiskt. Tack för att du gör det du gör så att jag kunde beröras just idag…”

Läs mer och se fler målningar på gunnargauffin.se.

Du hittar även fler av Gunnars målningar på Svenska Konstnärer.

Gunnar i sin ateljé.

Fler artiklar >>

NYHETSBREV VILL JAG HA!