MARGARETA BRANDIN ÄR CIVILINGENJÖREN OCH MATERIALTEKNIKERN MED EN STARK DRIVKRAFT ATT GÖRA BILDER

Omslagsbild: ”Himlakropp” (73 x 92), målad i äggoljetempera

Redan från barnsben fick Margareta Brandin höra att hon var bra på matematik, men har alltid förstått att hon var duktig på att teckna och har hela livet sökt sig till konsten. Margareta föredrar ett öppet tilltal i sina målningar och använder sin livserfarenhet när hon går in i bilderna.

 

Hur går du tillväga när du skapar din konst?

— Jag gillar variation! Jag blir uttråkad av att göra samma sak hela tiden och jag tror att min bakgrund som materialtekniker bidrar till detta. Som konstnär tycker jag att olika material är intressanta och jag roas av att experimentera och prova på olika saker. Jag varierar i mått och material just för att jag blir stimulerad av det. Från början målade jag mest för min egen skull men kom sedan till en punkt när jag ville veta vad andra tyckte. Jag ville påverka folk på något sätt och ville ge dem en upplevelse och ett tilltal.

Vilka tekniker föredrar du att jobba i? 

— Det är vanligt att lära sig oljefärg först. För att det är lätt att ändra. För mig är olja en långsam teknik i flera lager som ska hinna torka emellan. Jag är också förtjust i äggoljetempera för att materialet i sig är så vackert. Där blir det också många och tunna lager.

— I oljefärg är pigmenten rivna tillsammans med oljan. Det ger möjlighet till en annan djupverkan rent materialtekniskt än i färger där pigmentet bara är blandat med bindemedlet. Akrylfärg är blandad och ger därigenom ett annat uttryck. Uttrycket påverkas också av att arbetssättet blir mycket snabbare med snabbtorkande bindemedel. De senaste åren har jag jobbat mest i akryl, men även med texter och collage.

 

”KABANG!” (54 x 61), målad i äggoljetempera

 

Ta del av konstnärens konst

 

Hur kom du in på konstnärskapet från början?

— Min mormor och farmor var konstnärliga utan att vara utövande konstnärer. Det är klart att jag ibland känt att det måste ha funnits något slags genetiskt påbrå som förts över till mig. Vi hade fin konst på väggarna hemma och jag blev tidigt inspirerad av Anders Zorns etsningar.

— När det kommer till det rent bildmässiga så tillhör jag ju generationen sextiotalisterna där alla barn ritade. Vi hade inga mobiler eller datorer utan ritade teckningar istället. Jag har alltid varit duktig på att teckna, men samtidigt var jag den här duktiga flickan i skolan som fick bra betyg i precis alla ämnen. Detta bidrog till att jag fick svårt att välja, men drivkraften att göra bilder och teckna har alltid varit stark hos mig.

— Jag är uppfostrad till att göra nytta och att ha ett rejält yrke. Det har haft viss betydelse givetvis att jag redan som liten flicka fick höra att jag var bra på matte.

Du började på Mullsjö Folkhögskola efter gymnasiet? 

— Vid en tidpunkt i livet som ung tänkte jag att jag antingen skulle bli forskare eller konstnär. Jag kommer inte från någon konstnärsfamilj vilket betyder att jag inte hade verktygen i den meningen att jag inte visste hur jag skulle ta mig vidare och vilka konstskolor jag skulle gå. 1979 började jag iallafall på en konst,- och estetisk linje på Mullsjö Folkhögskola. Det skulle ganska snart visa sig att detta var en mer estetiskt utpräglad linje, snarare än konstnärlig. Visst var det ett bra sätt att flytta hemifrån på, men Mullsjö Folkhögskola var ingen konstutbildning, som jag borde ha gått men inte riktigt vågade vid den tidpunkten. I kursen textilformgivning fick jag bra kontakt med läraren. Den här kontakten som jag fick påverkade mig starkt och jag tänkte att jag skulle bli textilkonstnär. Jag sökte genast in till konstindustriskolan i Göteborg, men borde ha gjort något annat innan för att ha en chans bland de sökande.

— Jag började istället på Kommunala Vuxenskolan i Norrköping och fick behörighet till Linköping Tekniska Högskola där jag utbildade mig i maskinteknik och avancerad materialteknik.

Vad hände sedan? 

— Jag blev anställd som utvecklingsingenjör och gummiexpert på ett företag och sysslade med gummifjädrar till snabbtåget och tog fram utmattningsprover. Sedan började jag jobba på kontoret för kunddokumentation och kundutbildning. Efter att ha jobbat med tung teknik och materialteknik som anknöt till min utbildning så återgick jag till skrivandet och tog anställning som projektledare för ett utbildningsprojekt. Detta var ABB-Sveriges första multimediaprojekt.

1995 började Margareta på Västerås konstskola och 1996 började hon på Birkagården/Klassiska konstskolan i Stockholm med inriktning stilleben, modell, porträtt och landskap.

— När jag blev vuxen insåg jag att mina föräldrar har stöttat mig i konsten. Jag tror att det var viktigt för dem att jag skulle vara tillräckligt stark själv som person. Det har tagit längre tid för mig att våga vilja och att våga välja.

 

Margareta Brandin, foto: Eva Cederwall

 

Eva Cederwall Art 

Eva Cederwall Artist 

 

Konstnärens ateljé

 

Du beskriver att din drivkraft är att ställa ut och sälja för att beröra och starta igång mentala processer?

— När jag skapar min konst använder jag mig av mina livserfarenheter. Mitt sätt att få till ett ”flow” är att gå in i bilder och den känslan är fantastisk!

— Jag föredrar att ge en titel som fungerar som en slags ingång till bilden. Ibland kan jag också känna att innehållet är för privat och då kan jag ge ut en alternativ ingång som inte nödvändigtvis behöver vara samma som min. Jag föredrar ett tilltal som är öppet. Jag tycker att det är kul om betraktaren ser något som jag inte har sett.

Vad händer härnäst? 

— Jag fotograferar mycket. Det är ibland ett sätt att hålla bildtänket igång i perioder när jag har svårt att måla. Det gör att jag har en bildbank med idéer att vidareutveckla även om det kanske inte kommer att synas eftersom jag sällan målar av foton. Jag tänker även att jag ska ta fram några motiv som digital grafik. Numera går det ju att göra beständiga tryck från digitala original.

— På vårvintern brukar jag ha en kreativ period, en produktionsfas. Som yrkesverksam konstnär måste du även fixa marknadsföring och försäljning vilket gör att det blir många hattar på huvudet. Allt går inte att göra samtidigt. Bästa sättet att starta de kreativa processerna är att gå till ateljén, vistas där, ta materialet i dina händer och stå ut med att varje bild går igenom ett antal fulstadier innan de blir bra.

Jag förbereder nu två samlingsutställningar som är inbokade under våren. Information om kommande separatutställningar och projekt lägger jag ut på min webbplats.

Läs mer på konstnärens webbplats Kamb.se

Östgöta Konst

Margaretas Facebook

Företagsateljéerna i Kulturkvarteret Hallarna

 

”Tjurrusning” (92 x 73), målad i akryl

 

 


Annons

Fler artiklar >>

NYHETSBREV VILL JAG HA!