Skulptören Mats Lodén har bland annat blivit känd för sina journalistiska guldspadar och bronsstatyer av idrottslegendarer. Nu pågår en crowdfunding-kampanj till renoveringen av hans stora och medialt uppmärksammade projekt ”Katedralbygge – ett konkrement”.
Idag är Mats Lodén en av Sveriges mest uppmärksammade skulptörer med ett digert CV. Bland annat har han skapat journalistpriset Guldspaden och det demokratiskt viktiga projektet ”Katedralbygge – ett konkrement”.
Mats Lodén föddes rakt in i konstnärsvärlden. Hans far var formgivare och jazzmusiker medan modern arbetade som inredningsarkitekt och textilkonstnär. Inledningsvis längtade dock Mats efter att få stå på egna ben och valde därför en, inte helt spikrak, väg till sitt konstnärsliv.
– Jag gick i vanlig grundskola och när jag var 16 år liftade jag med en kompis runt om i Europa. När vi till slut hamnade på vulkanön Korsika var det som att jag fick en uppenbarelse. Överallt fanns tilltalande stenformationer som såg ut som vackra skulpturer. Där och då bestämde jag mig för att det var skulptör jag ville bli…
När Mats kom hem sökte han- och kom in på Konstfacks kvällsskola. En tillvaro som inte blev vad han hade tänkt sig, och som ledde till att konstnärsplanerna tillfälligt lades på is.
– Det blev två år där, men jag kände hela tiden att det fanns så mycket annat i världen som var kul. Detta var även under perioden för Vietnamkriget. Att kombinera aktivitet i vietnamrörelsen med att vara en mönsterelev på konstskolan visade sig vara svårt.
Istället för att släppa loss sin konstnärliga ådra valde Mats, under 17 års tid, att arbeta inom verkstadsindustrin på Bergmans Konstgjuteri och som byggnadssnickare. Något som gav honom viktiga erfarenheter. Till slut fann han även sin inre kreativa röst som ledde in honom på rätt stig i livet.
– Jag tänkte ”Vad i helvete håller jag på med? Varför gör jag inte det jag kan?!”. Hantverksåren var nyttiga på många sätt, men nu var det dags att plocka fram det mest kreativa som jag hade inom mig.
Vilka material arbetar du med idag?
– Jag gillar inte att begränsa mig till att arbeta enbart med trä, utan ger mig rätten att arbeta med de flesta material. Materialet är en karaktär och ger olika motstånd, så därför arbetar jag med de material som finns att tillgå.
Kan du sätta fingret på vad det är som lockar dig så mycket med skulpterandet?
– Den långa processen… När jag arbetar med en viss skulptur så väver jag in tankar i den och processen blir som en typ av utdragen meditation. Det är många tankar som dyker upp och jag jobbar mycket med metaforer och ikoner som finns i människors medvetande. Jag vill att betraktaren ska känna sig som en aktör.
Du har ”designat” priset ”Guldspaden” som varje år delas ut till Sveriges främsta journalister. Berätta hur du tilldelades detta uppdrag?
– Det är föreningen ”Sveriges grävande journalister” som varje år delar ut Guldspaden (gjord i brons, reds anm) i olika kategorier.
– För ungefär 25 år sedan läste jag om att grävande journalister skulle bilda en förening. Jag hade själv varit medlem i fredsrörelsen och insåg att bra journalistik är något väldigt viktigt. Det var jag som tog kontakt med föreningens ordförande och efter en tid bestämde vi oss för att inleda ett samarbete.
Vad kan du mer berätta om Guldspaden?
– Tittar man väldigt noga på skulpturen så ser man att det finns små hack i spaden. Symboliken är att spaden inte kan användas hur som helst, och att det alltid måste finnas en tanke i grävande journalistik. Det man gör kan ha stora konsekvenser för andra.
– Idag har jag sålt bort rättigheterna till Guldspaden men jag kommer fortsätta att tillverka dem ändå, år efter år.
– Ett kul minne är när de ringde från Hollywood och ville låna en Guldspade till den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons Milleniumtrilogi. Det blev en hel del pappersbyråkrati eftersom filmbolaget var rädda att bli stämda. Jag skickade en av mina Guldspadar till Los Angeles så att de skulle kunna använda den i filmen. Som tack skickade filmbolaget tillbaka några biobiljetter till premiärvisningen av filmen, tillsammans med den utlånade Guldspaden… Det var kul och lite surrealistiskt att de kontaktade mig. Vi har sparat och ramat in en av biljetterna som de skickade…
Du har ett långt CV med många förtroendeuppdrag. Berätta om några av dina skulpturer som etsat sig fast i minnet?
– Ett starkt minne var ett uppdrag som jag fick i Dalarna. Det var skidlegendaren Sixten Jernberg, som då fortfarande var vid liv, som skulle få en stor bronsstaty upprest i sin födelseort Limedsforsen. Sixten hade aldrig varit särskilt mycket för att stå i rampljuset, men vid själva avtäckningen av statyn var han med. Det var en stark och känslomässig upplevelse där många av Sveriges främsta skidprofiler deltog och hyllade Sixten.
– En annan gång var det en kultursekreterare från Malung som ringde och beställde ”en knullande kulla”. Det visade sig dock att jag, som tur var, hade hört fel. Kultursekreteraren hade beställt en modell av en ”kulande kulla” (en kulla som sjunger vallåtar) som skulle smycka en av parkerna i Malung. Min modell vann och jag fick uppdraget. Dock hamnade kullan inte i Malung, utan i Sälen.
Apropå flytt… Du tog med dig hela familjen och lämnade Stockholm för Dalarna. Varför då?
– Ja, det var i början av 90-talet som vi bröt upp och bestämde oss för flytta ”ut på landet” eftersom vi inte fick världen att snurra som vi ville i Stockholm. Jag, min sambo Åsa, vår son Jesper och vår äldsta dotter Anne-Li Blomma hittade en fristad i en liten by som heter Insjön, där vi bosatte oss i ett fint hus. Senare fick vi även tillökning i familjen med yngsta dottern Sanna-Josefina. Alla i familjen är väldigt glada i djur så vi skaffade katter, getter, höns och ANKOR. Ett tag hade vi säkert 100 ankor, vilket såklart blev alldeles för mycket att sköta om.
Ni hade även storslagna planer för det lokala kulturlivet?
– Haha, ja det kan man säga. Vi tog över den lokala stationsbyggnaden, flyttade alla våra grejer dit och startade ett kombinerat café och konsthus. Vi lyckades även bygga upp en liten biograf med 30 platser, som vi drev under en kortare tid. Men på grund av dyra filmkostnader så blev det inte ekonomiskt hållbart i längden.
– Tyvärr började sedan en omfattande kamp mot kommunen som inte såg värdet i vår satsning. Istället för att hjälpa oss, så att stationshuset kunde fungera både som kulturcenter och fritidsgård, så hittade de nya saker att anmärka på. Saker och åtgärder som kommunen inte ville bekosta själva, och därför blev vi till slut tvungna att överlåta stället till ungdomarna i byn. Idén var väldigt bra, men platsen var tyvärr helt fel.
Istället för att bygga ett kulturcentrum i Dalarna så blev det en åtta meter hög blå katedral. Detta är ett av dina mest omskrivna och populära konstprojekt. Berätta.
– Den heter ”Katedralbygge – ett konkrement” och är en idé som vuxit fram under många år. Jag hade länge velat göra ett vägglöst rum med metaforiska dimensioner. Katedralen kan, och ska, tolkas på många sätt där globalisering, klimatet och andra existensiella frågor gav upphov till själva idén.
– Katedralen är en mobil träkonstruktion som monteras upp på en öppen plats, och kan sedan monteras ner och flyttas till nästa plats. Första gången den restes var i Falun 2009, och nu har den vandrat runt på 11 olika platser i Sverige.
– Tyvärr börjar den bli rätt sliten och den ursprungliga blå färgen har nästan försvunnit helt. Katedralen skulle både behöva renoveras och målas om, vilket är ett ganska kostsamt projekt. Jag skulle behöva finansiera detta genom så kallad ”crowdfunding”, och alla som är intresserade av att delta i projektet får gärna höra av sig till mig.
Du vill alltså blåsa nytt liv i Katedralen. Varför är just detta projekt så viktigt för dig?
– Ja, det vill jag. Hon är en installation som handlar om mänsklig strävan, om religion, filosofi, rörelse, sönderfall och förstelning. Och även en plats för eftertanke i det offentliga rummet. Något som verkligen behövs i dagens hektiska samhälle.
– Katedralen kan även ses som en symbol för EU, där Brexit blir ett exempel på en katedral som håller på att falla ihop om den inte renoveras eller förnyas. EU behöver utvecklas och bli ett exempel på ett demokratiskt projekt för utveckling och fred.
Läs mer om konstnären Mats Lodén.
Katedralen har en egen blogg – här hittar du den.
Här kontaktar du Mats Lodén vid frågor om crowdfunding-projektet.
Annons
