Till sin make brukar Monika Palo säga att hon är ”OBN”. Vadå ”OBN?”, undrar han då. ”Obotligt nyfiken”, svarar Monika. Hon är full av energi och hjälper människor att nå sin inre kraft med hjälp av Reiki, hyllade retreats och innerliga och inspirerande föreläsningar.
— Jag kommer aldrig att sluta kramas, gråta och beröra. Jag kommer aldrig sluta ha bisarr humor och vara lite galen. Ingenting är rätt och ingenting är fel – det bara är, säger Monika Palo.
Monika Palo föddes i Tornedalen, i norra Sverige, och tillhör minoritetsbefolkningen kväner. Förutom svenska och engelska talar hon språket meänkieli. Hennes morfar stämde blod, en urgammal teknik som går ut på att stoppa ett hastigt blodflöde genom att uttala ramsor. Att stämma blod var en vanlig teknik uppe i de norrländska byarna där Monika växte upp. Hon skulle själv lära sig att stämma blod och ser det som en gåva hon fått av sin morfar. En annan gåva är Reiki.
Hur kom Reiki in i ditt liv?
— Det började med min egen ohälsa. Jag mådde mycket dåligt i perioder och försökte hålla uppe en fasad trots att jag var så skör i mitt inre. Jag led av psykosomatisk stress som barn och var ofta nedstämd. Min pappa var tystlåten och arbetade hårt för att försörja familjen med åtta barn. Min mamma var ofta sjuk och åkte in och ut på sjukhus. Jag skyller inte på någon, det var som det var.
— Redan som barn utförde jag healing, men utan att veta om att det var healing. Jag vistades hos mina mostrar på somrarna och en av dem hade ofta migrän som jag tog bort med handpåläggning. Ingen sa något om det då, men idag förstår jag att jag hade en förmåga i mycket tidig ålder.
— När jag var 16 år var jag med om en fallolycka och skadade ryggen. Under årens lopp har jag varit med om liknande fallolyckor med diskbråck och nervsmärtor som följd. Jag tog mediciner under flera års tid för att döva smärtan och vissa perioder är som ett tjockt dunkel. Under en av medicineringsperioderna glömde jag hur farstutrappan såg ut och föll raklång över trädgårdsplattorna. Jag ville inte visa smärtan utåt, utan gick och bar på den själv.
— Jag utbildade mig till förskollärare. Barn var mitt stora intresse och jag älskade barn. Med åren kände jag att jag ville jobba med fysisk beröring och handpåläggning på ett annat sätt och med massage. Det var då jag kom i kontakt med Reiki.
— Irma Gustavsson introducerade Reiki till Luleå 1992 och jag gick kurs hos henne. När jag upptäckte Reiki så kände jag att jag kommit hem. Jag visste det. Jag hade hittat hem till mitt eget hjärta. Irma initierade mig till Reikimaster 1994. För att bli Reikimaster måste man visa mod, hängivenhet och uthållighet. Vi måste våga använda oss av vår inre kraft och våga möta oss själva. Vi måste vårda vår talang och gåva.
Var härstammar Reiki ifrån?
— Reiki härstammar från Japan och grundades av dr Mikao Usui. Sedan fördes Reiki vidare till dr Hayashi. På 1930-talet åkte en kvinna som hette Hawayo Takata från Hawaii till Japan. Hon var mycket sjuk och hade fått höra talas om Hayashis Reikiklinik. Hon blev bättre av Reikihealingen och sedan helt frisk. Med dr Hayashis hjälp startade Hawayo Takata en Reikiklinik på Hawaii och anpassade Reiki till väst. En kvinna som heter Wanja Twan flyttade från Sverige till Canada och blev utbildad i Reiki av Hawayo Takata. Det var Wanja Twan som tog Reiki till Sverige på 1980-talet.
— Wanja Twan har rest över hela världen och haft kurser om Reiki. Hennes berättelser är så fascinerande. Hennes dotter, Anneli, blev Reikimaster redan som 16-åring.
Du anordnade en gruppresa till inuiterna i Vancouver Island för att träffa Wanja Twan, hur var den resan?
— Resan var helt makalös! Jag träffade Wanja Twan genom Irma Gustavsson från början och Wanja initierade mig till GrandReikimaster. Förra hösten kände jag att något höll på att hända inom mig. Jag fick en känsla som sa åt mig att jag skulle åka till Canada och hälsa på Wanja. Jag tog kontakt med henne en fredag och redan samma söndag ringde hon tillbaka till mig och frågade på sin härliga svengelska när vi skulle komma och hur många vi skulle bli. Redan innan jag hunnit sätta gruppen var den fullbokad. Det gick så fort allting.
— Väl framme i Vancouver Island och på farmen Salal var vi 14 personer som påminde Wanja om hennes svenska ursprung. Vi fick bo med Wanja, hennes dotter Anneli och Don (inuiter) samt flera andra ursprungsbefolkningar. Flera av dem öppnade upp sina hem för oss.
— Det är ett folk som berör och inspirerar. Trots att de blivit fråntagna allt de äger, har blivit förföljda, misshandlade och berövade sin mark och tillgångar så bjöd de in oss till sina hem med stora glädje och tacksamhet. Vi fick bland annat delta i workshop där vi gjorde skallror som vi sen använde under reningsritual i en sweat lodge, eller svetthydda på svenska. En svetthydda bygger inuiterna med hjälp av slån, ris och trä. Sedan täcker de över allt med en presenning. Inne i svetthyddan sitter man på backen. Det är ungefär som att krypa in i en livmoder.
— Själva svetthyddeceremnonin tog en hel dag. De överviktiga, stora farbröderna skrattade inne i svetthyddan. De skrattade så mycket att det brast för dem och de la sig ner på backen. Skrattet tog aldrig slut. De delade verkligen med sig av sin historia och sina känslor. Själv är jag uppvuxen i ett hem där vi också skrattade mycket även om vi ogärna pratade om känslor. Den här resan till Canada och det jag fick ta del av kommer jag att bära med mig resten av livet. Det var så fint och närvarande.
Du har rest mycket – till Mexico bland annat?
— Ja, jag besökte en indianstam i norra Mexico som heter Huicholerna. Jag anordnade resan tillsammans med Mona Morin och Ruben Lara. Vi jobbade med shamanism under ledning av shamanen Don Toni. Vi bodde i Lakota tält och blev invigda i reningscermonier i en svetthydda.
— Vi fick också vara med om andra livspåverkande heliga ceremonier med inuiterna, bland annat ute i Wiricuta öknen, vid Sol- och Månpyramiderna och på Huicholernas heliga berg i Real de Catorce.
Vill du berätta om dina behandlingar?
— Den starkaste och den som ligger mitt närmast om hjärtat är Reiki. Reiki för mig är enkelhet, energi och helande. Utgångspunkten inom Reiki är att man ska våga möta sig själv. När du befinner dig i ett avslappnat tillstånd så kommer du lättare i kontakt med dina känslor. Det kommer tårar, men tårar är inte farliga. Det kommer skratt, och det är härligt. Jag vägleder dig genom olika sinnestillstånd och du får följa med på en inre resa. Du går på en stig och alla platser du möter kommer från ditt inre och finns inom dig. Allt du ser är från din inre värld. Reiki handlar om att söka sig inåt, in i hjärtat, även om det ibland är smärtsamt när det händer.
— Jag hade healing på distans med en kvinna en gång och hon sa till mig att healing är som swish, det fyller på kontot varje gång. Det var väl en kul liknelse, eller hur? Ha, ha.
— Den andra delen som jag fokuserar mycket på är Hawaiimassagen, Lomi Lomi. Lomi Lomi är en helande massage med kärleksfull beröring mellan hand och hjärta. Den härstammar från den Polynesiska övärlden och mellan 1992 och 2000 gick jag i lära hos Sherman Dudoit, som är en hawaiiansk ”Kahuna”. Kahuna betyder Lomi Lomi-mästare.
— En del av min träning gjorde jag på Maui för att komma i kontakt med ursprungskänslan i Lomi Lomi. I Kahunaträning använder man sig av sand på stränder nära havet för att närma sig moder jords styrka och helande kraft. Den helande massagen är bra för de som har blockeringar, spänningar och känner sig stressade. Lomi Lomi fyller på med förlorad energi och skapar harmoni. Den stärker kroppens självläkande förmåga.
— Alla mina behandlingar är självhjälpande. Energin har en självläkande förmåga. Med min mediala förmåga och intuition uppnår jag effekt och anpassar behandlingsform tillsammans med dig, för dig. Jag är en bra kanal, är närvarande och ger stöd. Jag har energimedicinutbildningar och lär även ut basala och enkla knackningar som stärker immunförsvaret och sätter igång energin. Allt som jag lärt mig har jag mina egna tillkortakommanden och sjukdomar att tacka för. Mitt mantra är: ”go over, go under, go through, go around, go beyond but – Never Give Up!”
Vad gör ni på ett retreat?
— Ett retreat är ett sammanhang där man möts utan att prestera. Det är i tystnaden jag kan höra mitt eget hjärta slå och möta min inre kraft. Tystnaden ger plats för möten utan ord. På retreats ges du möjlighet att lyssna till din inre röst i en lugn och harmonisk miljö. Du får tid för återhämtning och reflektion. Vi måste våga ge oss själva tid för reflektion och återhämtning. Vi måste känna efter hur vi mår, både psykiskt, fysiskt och andligt. Då blir vi ledare över våra egna liv.
— I alla gruppverksamheter vill jag att alla ska bli sedda och ta plats. Jag är en bra gruppledare och lär mig hela tiden. Det viktigaste för mig är att ge ett sammanhang eller en övning så att gruppdeltagarna känner igen sig och förstår.
Du föreläser också, berätta!
— Som föreläsare vill jag bemöta och beröra med glädje och humor. Jag ville påminna alla om deras inre kraft. Jag vill påminna om att alla har vi ett ansvar gentemot oss själva och vår hälsa. Om vi gör det rätta, det goda och ändå mår dåligt så behöver vi vidga våra vyer. Vi behöver bli vidsynta och lyssna med tre öron – öra, öra och hjärta. Vi behöver fundera över om det finns en annan väg för oss eller om vi kan göra något annat för att må bra.
Monika Palo på Sveriges talare
Vilka personer har betytt mycket för dig i ditt liv?
— Min mor var en förebild för sitt goda skratt, humor och vilda fantasi. Irma Gustavsson var en förebild som lärde mig att man behöver ”pusha” sig framåt i livet. Wanja Twan har lärt mig allt om närvaro och innerlighet. Min Maria som jag initierade till Reikimaster i Canada ger mig space att få vara mig själv till 100 % i hennes närvaro. Jag älskar att vara och samarbeta med henne. Granntjejen Pernilla är en förebild för sättet hon visat mig hur sorg och glädje går hand i hand.
— Jag är min egen förebild för min tilltro och för att jag lärt mig älska mig själv villkorslöst. Mitt barnbarn Cleo är bästa och mjukaste förebilden som jag älskar för skrattet och kärleken. Min dotter är en förebild för sin starka intuition och rakryggighet. Min son är en förebild för sin närvaro och inre vishet. Min man är en förebild för sitt stöd och för att han alltid stått kvar. Han har funnits där vid min sida under alla år. Min svärmor Ruth var en förebild för sin tilltro. Vi delade intresset för det andliga. Min syster Anne-Maj är en förebild för sitt mod och viljestyrka under en lång och smärtsam cancerbehandling. Min syster Kerstin är en förebild som okuvligt trott på kraften i kärleken.
Annons
