Diana Danielsson hade en fin och trygg uppväxt tills hon var 15 år. Då gick allt snett. Hennes pappa gick bort och en kort tid senare drabbades mamman av en stroke. Diana bearbetade traumat i Stockholm – där arkitektur, meditation och abstrakt måleri blev viktiga pusselbitar i sökandet på trygghet. Ett måleri som, i september, tar hennes konst hela vägen till ”Artistes du Mondes” i franska Cannes.
Konstnären Diana Danielsson bor och verkar i Stockholm. Sin ateljé på Bellmansgatan delar hon med flera andra konstnärer som ingår i föreningen Maria-målarna. Där skapar hon passionerat sina abstrakta målningar som är en av pusselbitarna i hennes kreativa liv.
Diana Danielsson är född och uppväxt i småländska skogarna, och från 10 års ålder i Tingsryd. Intresset för att måla och teckna har alltid funnits och hon beskriver det som ”lika naturligt som att andas”. När Diana var nio år fick hon en oljeportfölj i present och det var då hon började med mer avancerat måleri. Att hon samtidigt växte upp i en kreativ miljö, där fadern var musiker, fotograf och målare – och modern skicklig på att teckna, gör att Diana ser tillbaka på en lycklig barndom. Åtminstone tills hon fyllde 13 år.
– Jag växte upp i en kreativ och härlig miljö, där familjen hade många konstnärsvänner. En händelse som kom att påverka mig mycket inträffade dock när jag var 13 år gammal. Läkarna upptäckte då att min pappa hade en tumör, som de försökte operera bort. Det var en lång och utdragen process innan han dog bara 39 år gammal. Jag var då bara 15 år.
– En vecka efter hans begravning fick min mamma en stroke vilket innebar att hon till exempel inte längre kunde köra bil och att hon fick stora personlighetsförändringar. Hon som tidigare hade haft mycket humor och varit så social, blev nu introvert.
– Från att ha varit väldigt omhuldad och på gränsen till bortskämd stod jag då inför en svår situation, utan någon egentlig trygghet. Jag tvingades att snabbt växa upp och lära mig att ta hand om mig själv, vilket har färgat mig mycket. Det blev samtidigt ett rejält uppvaknande för mig att jag inte skulle ta livet för givet, och att allt kan förändras över en dag.
Du valde då att flytta ifrån Tingsryd?
– Ja, jag vantrivdes i skolan och hade svårt att fokusera på saker. Jag flyttade till Stockholm när jag var 17 år gammal och började jobba på ett sjukhus. Tre år senare återupptog jag mina studier – först på Komvux och sedan på Arkitekturskolan i 4,5 år. Under utbildningen till arkitekt ingick även studier i skulptur, målning, teckning och kroki. Som arkitekt har jag sedan arbetat i Stockholm, Finland och Frankrike, och dessförinnan gjorde jag mitt examensarbete i Moskva under ett års tid.
Hur upplevde du Moskva?
– Mentaliteten hos människor var speciell, och inte alls som den jag var van vid i demokratiska Sverige. Från att ha varit en sluten diktatur till att snabbt bli ett öppet land – med förhållandevis mycket frihet – var något folk inte var vana vid. De ekonomiska förhållandena var dessutom knappa. Jag träffade en arkitekt från Armenien som vid den tidpunkten hade en lön på 100 rubel. För att sätta det i kontrast med något så kostade ett par stövlar 90 rubel.
– Ojämlikheten gjorde befolkningen frustrerade. Trots att kommunisterna utlovade jämlikhet var sovjetbefolkningen på många sätt uppdelad i ett A- och B-lag. Medan majoriteten av befolkningen fick stå i långa köer för att få tag på vanliga konsumtionsvaror handlade kommunistpartiets elit i hemliga lyxbutiker. Partipampar, KGB-officerare, och ledare inom armén kunde köpa västerländska lyxprodukter såsom parfym, cigaretter och vin. På samma sätt kunde de äta på fina restauranger som var stängda för de breda folklagren. De hade även egna filer på vägarna in till Moskva.
– Folk levde i en verklighet men indoktrinerades med en helt annan. Det var ett speciellt år, där det kändes som att jag levde i en parallell värld. Alla har olika tolkningar av tillvaron och det fanns många perspektiv som jag kunde ta till mig. Alla resor och upplevelser är också något som format mig till den person och konstnär jag är idag.
Du har även gått ett år på konstakademien i Köpenhamn?
– Ja, precis. Då studerade jag visuell kommunikation och grafik?
Och därifrån utvecklade du sedan ditt konstnärskap?
– Man kan säga att arkitekturen var en del i att utveckla konstnärskapet. Det var även en säkrare inkomstkälla. Dessutom är arkitektur i sig är ett hantverk som jag haft stor användning för inom konsten och som format mig till den jag nu är. Tidigare har jag även fotat och framkallat bilder, och sålde vykort av mina fotografier i en butik i Gamla stan. Jag har också skrivit mycket, och skickat in flera manus till olika förlag och som jag sedan har fått fin feedback på.
– När åren gått så valde jag måleriet, vilket känts som en naturlig del av mig ända sedan barnsben. Anledningen till att jag inte satsat fullt ut på det tidigare är, precis som för många andra, på grund av bristande självförtroende. Idag målar jag främst i olja men ibland även med äggoljetempera, akryl och akvarell – men jag tar det som står till buds. Mina målningar består av mycket färg och olika former – som får slåss om dukens utrymme eftersom det händer mycket i mitt måleri.
Läs mer om Diana Danielsson och se fler målningar på Svenska Konstnärers hemsida.
– Jag målar utifrån det jag upplever och ser. En köpare uttryckte det på ett fint sätt tycker jag: ”Du ser verkligheten som den är utan omskrivningar”. Jag har ingen tydlig idé, att det ska vara si eller så, i mitt måleri utan målar det som kommer ut.
– Mina drömmar är som filmsekvenser och ofta målar jag utifrån dessa. Att tyda delar av det jag ser – få till landskap, omgivningar och människor i deras interaktioner med andra människor. Jag vill locka fram känslor hos betraktaren som bottnar i hans eller hennes egna upplevelser.
Vad inspireras du av när du målar?
–Alla mina livserfarenheter ligger till grund för det jag nu skapar med färg och form. Förutom det så får jag inspiration från händelser i nuet i vardagen, möten med människor, känslor, upplevelser, målningar jag sett och drömmar. Livet helt enkelt. Men även andras konst, utställningar och böcker om konst. Särskilt starka och självständiga konstnärinnor som Sigrid Hjertén, Vera Nilsson, Siri Derkert och Bertha Hansson. Finns många fler men de är några av dem som jag inspireras av.
– Min dotter, Olivia Riviere, är även hon en stor inspirationskälla. Jag var ensamstående mamma och ville ge min dotter all kärlek som fanns i hela världen, vilket inte alltid var helt enkelt med tanke på att jag samtidigt försökte få ihop livspusslet. Idag är hon 25 år gammal och är färdigutbildad från ”Den Danske Scenekunstskole” i Köpenhamn sedan drygt två år tillbaka, och har sedan dess arbetat inom sitt gebit. Hon är det finaste jag har och det viktigaste i mitt liv.
Diana Danielsson är medlem i den anrika ateljéföreningen Maria-målarna sedan 2008. Ateljén ligger på Bellmansgatan på Södermalm i Stockholm, och trots att föreningen har många medlemmar så brukar Diana ofta få arbetsro.
– Det är många medlemmar, men det brukar ofta vara ganska folktomt i lokalerna när jag är där. Vilket i och för sig kan bero på att jag är en ”nattuggla”, och att min kreativitet kommer till sin rätt först under småtimmarna. I ateljén har vi stora fönster som vätter ut mot Riddarfjärden, där det brukar vara fantastiska skiftningar på himmelen. Jag får ofta sitta med ryggen emot fönstret för att inte låta mig distraheras.
– Vi har även ett hemtrevligt kök i anslutning till ateljén där vi konstnärer sitter och samtalar om konst eller om livet i stort. Vi har en väldigt fin stämning i vår förening.
Du har varit med på flera utställningar. Vilka är de mest minnesvärda?
– Jag tycker att alla har varit minnesvärda på många sätt. De ger en samlad bild av var man just nu befinner sig i konstnärskapet, och man får mycket med sig av människors tankar och upplevelser om ens konst. Det känns alltid hedrande att få vara med på jurybedömda utställningar. Och den som är aktuell nu är Artist du Mondes, i september, i Cannes. Det ser jag verkligen fram emot och det kommer bli en fantastisk upplevelse.
Vad händer under konstnärsåret 2018 för Diana Danielsson?
– Jag kommer vara med på Artistes du Mondes, i Cannes, i september. Det är en jurybedömd utställning med konstnärer från hela världen, och jag kommer åka dit tillsammans med min gallerist Mickaella Himmelström från ”Svenska Konstgalleriet. Jag kommer också ställa ut på ”Galleri Anigo”, på Hornsgatspuckeln, i oktober. Min gallerist har många planer, några utställningar är även inplanerade för 2019 men det är ännu inte helt klart.
– Jag har sedan snart tio år varit medlem i Svenska Konstnärer, en väldigt bra sida att visas på då många söker sig dit, både konstnärer, konstkännare och köpare. Jag har dessutom varit med i Svenska Konstnärinnor under fem års tid. Något som känns väldigt bra och som en bekräftelse på mitt konstnärskap.
– Marknadsföring på sociala medier är något jag börjat satsa på först under senare tid. Jag har börjat lägga ut bilder på mina målningar på Instagram och skapat en sida på Facebook, vilket varit effektivt för att synas och nå ut.
Läs mer om Diana Danielsson och se fler målningar på Svenska Konstnärers hemsida.
Följ Diana Danielsson på Instagram och/eller på Facebook.
Annons
