Skrivandet har alltid funnits i Klas Berggrens liv, men det var inte förrän efter en lång karriär som civilingenjör som han beslutade sig för att göra något av det på riktigt.
– Jag började skriva 2005, efter att ha gått en tid hos en psykolog. Det var också då som det slog mig att jag drömt om att bli författare som barn. Men det var först nu jag tyckte att jag hade något att skriva om.
Klas första bok, ”Träsk”, som kom ut 2014, är en delvis självbiografisk berättelse om att växa upp med en förälder med borderline.
– Jag skrev den för att bearbeta något som varit en stor del av mitt liv, men det har visat sig att många känner igen sig i boken. Med jämna mellanrum kommer folk som vill prata om sina egna trauman utifrån det de läst.
Klas har fått enormt mycket respons på den första boken.
– Många har reagerat med att säga att ”Sådär har jag också haft det! Jag har också levt med borderline i min närhet!”
Boken har gjort stort avtryck även i Anhörigföreningen Borderline, en förening han inte var bekant med när boken kom ut.
– Jag var där igår senast, och trots att det gått fyra år sedan boken kom så hittar den fortfarande nya läsare.
Hur länge kommer boken att vara relevant?
– Den verkar tidlös! Och jag skulle vilja föreläsa mer! ”Träsk” har ju en klart definierad målgrupp. Så det är ett mål att komma igång med det.
Klas beskriver sin resa som pågått på både ett litterärt och personligt plan, och hur han nu, efter att ha bearbetat svåra saker i sitt förflutna rört sig mer in i en annan typ av litteratur.
– Det jag skriver nu är mer ur ett humoristiskt perspektiv. Humorn fanns där i första boken också men nu får den större plats.
Efter ”Träsk” gav Klas ut en novellsamling, ”Det plabbiska rikets nergång och fall och andra noveller”, och en av novellerna ur boken har till och med vunnit tidningen Vi i Solnas novelltävling.
– Den skrev jag faktiskt under en utlandsvistelse! Det var lätt att beskriva Solna när jag fick lite distans till platsen. Och jag började röra mig mer i ett fantasins gränsland.
I Novellen träffar läsaren bland annat Nils Poppe i Gamla Filmstaden.
I sitt pågående romanprojekt med arbetsnamnet ”Dubbelflätan och Himmelriket”, som han beskriver som en relationsroman med absurd grundton, rör han sig i dansmiljö. En mans livliga fantasier skaver mot verkliga händelser.
– Jag berättar bland annat ur ett dammkorns perspektiv. Det har varit väldigt frigörande, att inse att jag får göra precis vad jag vill!
Var får du dina idéer ifrån?
– Det vet jag inte, säger Klas och skrattar. Men jag är glad att jag lärt mig att vara lyhörd och lyssna till infallen när de kommer.
Klas styrkor som författare är just dessa två sidor som hittills kommit fram i hans tidigare texter. Dels det psykologiska perspektivet, att kunna beskriva vad som sker inom en människa, men även närheten till fantasin.
Resandet har alltid haft stor plats i Klas liv, och under sitt yrkesliv som civilingenjör reste han mycket över hela världen. Resorna har lämnat avtryck och han är i framtiden sugen på att skriva en spänningsroman i telekom-miljö.
– Då blir det storpolitik och mutor!
Ja, idéer är det ingen brist på. Under redigeringsarbetet med den första boken strök han material för ett flertal böcker.
– Problemet är inte idéerna utan tiden!
Närmast i framtiden ligger en ljudboksinläsning av ”Träsk”, och förstås färdigställandet av den nya romanen. Båda beräknas vara klara efter sommaren.
Annons
