Foto: Cato Lein
Anna Norlin är journalisten och fackboksförfattaren som genom sitt skönlitterära skrivande bryter ny mark inom vården.
Hennes skönlitterära debut ”Jag vet inte vad som händer” kom ut 2017 och används av såväl kommunal verksamhet i utveckling av demensvård, och som utbildningslitteratur på gymnasiets vård- och omsorgsprogram. ”Jag vet inte vad som händer” handlar om en mor-dotterrelation där mamman blir sjuk i demens, något som Anna har egen erfarenhet av.
– Det som har varit viktigt för mig i skrivandet var undersökandet av existentiella frågor. När en nära anhörig insjuknar i demens och sedan dör, är det ett helt universum som försvinner. Ena dagen har någon man älskat existerat och andra dagen finns den personen inte längre. Även om både sjukdom och död är en naturlig del av livet så är det svårt att på djupet förstå.
Och Anna, som har skrivit och arbetat med text i hela sitt yrkesliv hade en tydlig vision av vad hon ville göra.
– När jag började skriva den här boken hade jag två olika ingångar. Dels längtade jag efter att skriva skönlitterärt, efter att ha jobbat som journalist och fackboksförfattare, och dels ville jag använda mig av mina egna erfarenheter.
Romanen, som har fått många fina recensioner, blev både en sorts bearbetning av det som varit, men också ett sätt att bevara vem mamman var.
– Boken skildrar de sista åren i hennes liv, ganska svåra år såklart, blandat med tillbakablickar på tiden innan. Det handlar inte bara om den sjuka utan även den friska människan. I boken ställs även frågor av djupare natur. Vad händer med ens personlighet och identitet när man blir sjuk i demens? Vem är man utan sina minnen? Är man samma person som tidigare eller inte?
Boken värjer inte för de svåra frågorna.
Det har nu visat sig att det är ett perspektiv som saknas inom traditionell demensvård.
Solna stad kontaktade Anna Norlin, och hon bjöds tillsammans med forskare och doktorer, in till en inspirationsdag för personalen där hon fick föreläsa och berätta mer om boken, och om hur den går att använda praktiskt i verksamheten.
Även Kungsholmens västra gymnasium har köpt in boken och använder den på sitt vård- och omsorgsprogram.
– Där har de samarbete mellan svenskaundervisningen och vårdämnena, och de utgår från olika etiska frågeställningar som boken tar upp.
Det har varit fruktbart att få den känslomässiga beskrivningen av hur det kan vara som sjuk, och inte minst, anhörigperspektivet. Frågor som man annars kanske inte tänker på som ny inom vården. Det mesta andra man läser är facklitteratur som också är viktigt men det är lätt att glömma bort människan, individen bakom patienten.
Ett skönlitterärt anhörigperspektiv.
Det behövs ett sådant perspektiv i vårt samhälle idag.
En funktion som kyrka och religion tidigare har fyllt men som i dagens samhälle inte är lika självklart formaliserat. Många är ensamma och behöver prata om, eller på något vis ventilera stora frågor. Livet, döden, etc.
– En önskan hos mig är att nå ut till fler inom vård- och omsorgsutbildningarna. Jag har fått mycket positiv respons både från skola och kommunal verksamhet och livslängden för den här boken är lång, eftersom demenssjukdomar årligen drabbar 25,000 människor i Sverige.
Även Demensförbundet har använt sig av Annas bok inom sin verksamhet och för varje såld bok skänker Anna fem kronor till Demensförbundet.
– Jag vill bidra till deras viktiga verksamhet på de sätt jag kan. Det är många människor som drabbas i Sverige idag, man kan säga att det är en av våra folksjukdomar.
Om man jämför Annas faktaböcker, som handlar om jämställdhet, med hennes skönlitterära skrivande är den största skillnaden att faktaböckerna aktivt handlar om att bidra till förändring. Det skönlitterära handlar mer om existentiella frågor.
Vad gör man när man har en nära anhörig som blir sjuk och dör?
Vad händer med en själv när man blir sjuk och förlorar något så vitalt som minnet?
– Trots det svåra handlar boken mycket om kärlek, om hur relationer också kan förvandlas till det bättre av ett sjukdomsbesked, hur man kan komma varandra närmare i det svåra. Vissa har kunnat söka tröst i den, och många säger att den ökat deras självreflekterande.
Så på ett sätt har Anna förändrat världen med sin roman, och det skönlitterära skrivandet är det som fortsättningsvis tar upp största delen av hennes tid.
Just nu jobbar hon på sin nästa bok. Om den vill hon inte avslöja för mycket, annat än att den handlar om tre kvinnor i olika åldrar. Och att den kretsar kring teman som kropp, sexualitet, genus och konflikten mellan vetenskap och tro.
Det är ämnen som engagerar Anna och som hon vill utforska ur ett mer skönlitterärt perspektiv.
– Jag har tidigare arbetat med och skrivit om jämställdhetsfrågor, och har studerat både genusvetenskap och etnologi. Frågor om kropp och identitet är ämnen jag är intresserad av och återkommer till.
Det existentiella i förhållande till den moderna människan.
– Men det jag skriver på nu är en utpräglad roman. Den förra boken var ett sorts mellanting, med mycket som var självupplevt och en annan typ av problematik kring hur man förhåller sig till verkligheten. Nu tar jag steget ännu mer mot fiktion och vill på så sätt utforska mitt skrivande.
Sist men inte minst, har du några råd till den som vill bli författare?
– För mig handlar själva skrivprocessen mer om koncentration än om inspiration. Att ge sig själv tid att sitta ner, hitta en rutin som fungerar och inte vara för splittrad när man ska skriva.
Och sedan gäller det att hålla ut och skriva på. Vissa dagar kommer inspirationen, och då går det lättare, andra dagar får man jobba mer, men man måste göra det, sätta sig ner och skriva. Jag vet sällan i förväg om det blir en bra skrivdag eller inte.
Här kommer du till NO Publishings hemsida.
Här finns förlagets facebooksida.
Annons
