Inger Hasselgren är textilkonstnären som smyckat predikstolspelaren i Linköpings domkyrka. Hennes naturinspirerade vävar och broderier har dessutom tagit henne till utställningar runt om i Europa.
– Min konst med långsamma tekniker är en kontrast till nutidens oro och snabba levnadsstil.
Förutom en kortare sejour i Småland, har konstnären Inger Hasselgren alltid varit sitt Motala trogen. Hennes ateljé finns i en nyinredd lada som ligger på familjens gård. Närheten till både natur och hem är något som Inger värdesätter.
– För mig är närheten till naturen en livsnödvändighet, och här på gården finns både grönska, odlingar och gott om djur. Vanligt för många konstnärer är att de har sin ateljé i något rum eller i köket. Jag har förmånen att ha en hel lada för mig själv som installerats och anpassats för mitt konstnärskap.
– Ateljén ligger rätt över vägen från huset där jag bor, vilket gör att jag smidigt kan förflytta mig mellan hem och arbete. Ladan är stor och fin med högt i tak, vilket innebär att mina garnhyllor och min tre meter stora vävstol får plats utan problem.
Inger i sin ateljé.
Berätta om din konstnärsbakgrund.
– Jag har två års utbildning i måleri och grafik från Lunnevads folkhögskola bild och form. Textil har jag ingen utbildning i utan är självlärd, förutom att jag lärt mig hur en vävstol fungerar. Mina 41 år i branschen har gett mig mycket erfarenhet. Redan under Lunnevadstiden så hade jag fem utställningar och sedan dess har det, tack vare en stor portion nyfikenhet, envishet och glädje, rullat på bra med min textilkonst.
– Mycket av min konst är inspirerad av naturen och de bilder som etsat sig fast på mina näthinnor under någon av mina många promenader. Jag har aldrig gillat att fotografera mina inspirationskällor eftersom kameran sällan är rättvis mot det jag ser genom mina ögon.
”Mosstäcke för dubbelbädd”, rya på vävd botten – lin och ull. 160×210. Se fler konstverk.
Men det är inte enbart textil som du jobbar med?
– Jag har tidigare målat akvarell och skissmaterialet till textil görs ofta i akvarell. Det ligger nära till hands att utveckla. Jag höll även i akvarellutbildningar under en period, vilket var både roligt och givande. Idag målar jag mest det som ska vara underlag till mina broderier.
Se fler av Ingers konstverk på ”Norra Vätterns bild- & formkonstnärers hemsida
Berätta om några av dina projekt och utställningar.
– Jag har haft flera stora utsmyckningar i länet och har bland annat en tre meter hög väv som hänger inne i Linköpings domkyrka, på predikstolspelaren. Det var biskopen själv som gav mig uppdraget och med glädje godkände den skiss som jag visade upp för honom. Väven heter ”Och jordens oro viker” och innehåller symboler som handlar om ljus och mörker.
– Jag har ställt ut på många ställen runt om i Sverige, bland annat i Stockholms stadshus. Men jag har även ställt ut i Norden och i Baltikum. Ett speciellt minne jag har är från ett tillfälle när jag ställde ut på Tallins stadsmuseum i Estland. Vid hemfrakten av utställningen försökte de sovjetiska tullvakterna hindra att jag tog ut något från landet. Något som höll på att sluta med att de sabbade mina vävar… men det gick fint till slut.
”Tjärnen”, tuskaft med ryaknutar – lin. 135×200. Tillhör Universitetssjukhuset i Linköping. Se fler konstverk.
Du har även varit med på en speciell utställning i Ronneby?
– Jag blev inbjuden att ställa ut i Ronneby kulturcenter som är drygt 800 kvadratmeter stort. Där insåg jag snart att jag ensam inte kunde fylla de stora ytorna med mina vävar som är så långsamma att göra. Men jag fick god hjälp och tack vare ett samarbete med landets bästa möbelarkitekter lyckades vi bygga upp- och dela in lokalen i mindre rum. Arkitekternas möbler var utplacerade på olika öar och på väggarna runt omkring hängde mina textilier. Det blev så lyckat att jag sedan även gjorde en till, liknande utställning, på Ebelingmuseet i Torshälla.
Hur går du till väga när du skapar dina konstverk?
– Ska jag göra en väv krävs mycket förarbete innan väven är igång. Förutom inredningen i vävstolen så vill jag ha en bra skiss, när det gäller mina broderier räcker det med några tankar på ett papper, men materialet som jag ska brodera på ska målas först. Jag broderar med guld, silke och sytråd, och spänner sedan upp materialet i en metallram. Att brodera går också långsamt, men ger ett annat uttryck. Mina bilder har förändrats mycket under årens lopp. Jag gillar inte att upprepa mig själv och enda gången jag medvetet håller en linje, och följer ett visst tema, är om jag ska vara med på en utställning.
”Skogsljus”, broderi på målad Lutrasil. 70×75.
Tidigare kunde Inger ägna 12-14 timmar per dag åt sitt skapande. Nu för tiden nöjer hon sig med att spendera eftermiddagarna i ateljén eftersom det finns mycket annat som ska hinnas med.
– Tack vare våra odlingar och djur som vi har på gården är vi periodvis självförsörjande. På somrarna har vi stora lådor som vi odlar i och eftersom vi är vegetarianer så klarar vi oss bra på det som vår trädgård ger oss. Det är en livsstil som är lugn och harmonisk, vilket jag tror smittar av sig till min konst. Det är en skön kontrast till nutidens oro och snabba levnadsstil.
Läs mer om Inger Hasselgren och hennes konst.
Se fler av Ingers konstverk på ”Norra Vätterns bild- & formkonstnärers hemsida.