Så berör Maria Blombärgs ordnade kaos internationellt

Maria Blombärg har tonvis med gamla kläder i ateljén. Efter att hon arbetat halva året som ”ålakäring” återgår hon till karriären som internationellt uppmärksammad textilkonstnär. Motiven från trakterna söder om Åhus finns representerade i EU-parlamentet, i Absolut Vodkas styrelserum och hos en rad privata samlare.

Du representerade Sverige i EU-parlamentet med utställningen People, och verket Hero ingår i de permanenta samlingarna. Din konst talar till människor både i Sverige och internationellt. Vad vill du förmedla?

– Jag vill förmedla en känsla och ser mig inte som konceptuell konstnär. Jag ser mig hellre som inspirerande och vill tala genom bilderna. Det handlar också om att ordna upp ett kaos och att bilderna till slut, när det är klara, blivit tillfredsställande att titta på. När jag känner inre tillfredsställelse av det jag skapat, då tycker också andra om det.

– För att fullt förstå kaoset behöver man se min ateljé. Min svägerska har sagt sa att hon faktiskt inte begriper att det kan bli något av detta. Men för mig är det att sortera mitt liv och att organisera min bild av världen.

Till vänster Maria Blombärg. Till höger Efter föreställningen.

Berätta mer om hur dina bilder uppstår.
– Jag använder begagnade, tvättade kläder. Det ser ut som smutstvätt och jag har högar i massor med kvaliteter och färger i stora kistor. Från detta kaos utgår jag.

– Jag går ut mycket i naturen och det kan också börja med kroki. Vi har hus på stranden med anor från 1800-talet så det finns otroligt mycket inspiration längs kuststräckan och runt huset. Jag tecknar mycket och när jag går in i en bokskog blir jag helt fascinerad av det fantastiska ljuset och det unika – en bok ser inte ut som en björk.

Din man är en känd ålfiskare och på grund av honom delar du in ditt år i två halvor. Berätta.
– Ja, jag har kommit att dela in mitt liv. Min man Hånsa är ålfiskare och kulturbärare, och jag hjälper honom halva året. Han har varit med i New York Times och folk kommer långväga för att uppleva ett ålagille. Konsten gäller från januari till augusti och sedan är jag ålakäring om höstarna och då gör jag inga bilder.

Hur hjälper du honom?

– Som kock och med bokföring. Det är en strukturerad tillvaro och sedan kan jag flumma ut resten av året.

Du har funnit dig till rätta som konstnär och ”ålakäring” på en vacker kuststräcka utan öar. Men från början kommer du från Boden. Vad hade du för drömmar när du växte upp?
– Jag ville bli stridsflygare eller jägmästare. Samtidigt hade jag en stor begåvning för att teckna och fick en sexa i kroki vilket gjorde att jag kom in på varje konstutbildning jag ville söka.

– Jag prövade att gå en reklamutbildning men det passade inte mig. När jag istället skulle utbilda mig i konsthantverk så knådade jag in syre i leran så att den exploderade i ugnen och förstörde alla andras verk. Då fick jag koka kaffe istället. Så jag gick jag över till att läsa konsthistoria men det var för mycket inåtvänt vilket gjorde att jag läste till designer. Men det fanns inte jobb som designer eftersom man lät ingenjörerna rita allt.

– Jag är alltså ingen hantverkare som man kanske tror och jag gillar inte att blanda färg. Däremot är jag en formmänniska som bygger mina bilder med kvadrater, rektanglar, romber och trianglar – geometriska former – och jobbar utifrån ett kaos när jag skapar mina bilder.

Vad betyder konst för dig?

– Konst är ett individualistiskt förhållningssätt till omvärlden och jag tycker att det är väldigt viktigt med konst; inte bara min egen utan all konst. Alla konstnärer har samma existentiella funderingar och vi har möjligheten att få leka och pröva oss fram. Det görs kraftfull konst som påverkar politiska skeenden och det går att få människor som känner sig deprimerade att känna något bättre. Jag vill inte att folk ska käka glas utan vill hellre ge en positiv kick. När något är bra så ger det positiva idéer.

Vad händer på hemmaplan och vad vet du om din konst som hamnat utomlands?
– Jag fortsätter att arbeta och göra det som lyfter mig. Det blir den Årliga konstrundan i Påsk. Det är alltid speciellt eftersom den öppnar upp för vem som helst att vara med i och att besöka.
– Mina bilder finns i de länder jag ställt ut i och även i Mexiko och Japan. De som har köpt hör gärna av sig på ett eller annat sätt. De talar om att de har mina verk och köper kanske fler. Sedan jag ställde ut i EU-parlamentet har jag fått ett ganska stort kontaktnät och det gäller också våra ålagillen. Det finns också en publik bland allmänheten.

– Jag vill förmedla en positiv känsla om att reda upp livet, det är en energiförmedling. Egentligen kvittar motivet.