Ikonen från Karlstad – inspirationen till flera av karaktärerna i kultfilmen: ”Skadat gods – trodde aldrig att han skulle använda sig av det”

På bred värmländska berättar Roland Järverup om sina kockkunskaper, om resor han ska göra och vilka band han helst dansar till. Krister Mikko som är verklighetens Roland, älskar även han att dansa och han står mer än gärna i köket. Vid det här laget har han hunnit bli lite av kändis i Karlstad.

– Jag tycker om att äta ananas och fläskfilé. Det är jäkligt gott.

1999 kom en liten film om ensamhet. Filmen, ”Torsk på Tallin”, tog Sverige med storm, men samtidigt delade den landet i två läger. Det fanns de som inte alls förstod storheten och så fanns det de som redan efter öppningsscenen häpnades över hur genialisk och träffsäker filmen var. Robert Gustafsson skapade karaktären Roland Järverup, som tillsammans med ett gäng andra kärlekstörstande svenskar hoppar på en buss ner till Tallin. Många år efter filmen valde Robert Gustafsson att låta sin älskade karaktär göra musikkarriär som frontfiguren i ”Rolandz”. Vad betydligt färre personer känner till är dock att Roland faktiskt finns i verkligheten, eller ja, hans förlaga finns i verkligheten, i Karlstad, och han heter Krister Mikko.

– Jag har aldrig tagit illa upp. Jag är väldigt ocensurerad och säger vad jag tycker. Jag förstår att Robert inspirerades av mig. Precis som Roland tycker jag om att äta ananas och fläskfilé. Det är jäkligt gott. Sen dansar jag mer än gärna, också precis som Roland. Det finns en scen i filmen där Roland står i garaget och plockar med sina verktyg. Det verkligen jag. Även om jag är lite galen så har ju Robert Gustafsson skruvat till Roland, tagit det ett steg längre.

Det hela började egentligen 1996 då dokumentären ”Får jag lov” visades i SVT. Under två år följde journalisterna Jacob Nordenson och Rickard Petrelius livet på dansrestaurangen Sandgrund i Karlstad. En av de klarast skinande stjärnorna i dokumentären var ingen mindre än just Krister Mikko. Då, precis som nu, älskade han att svänga sina lurviga och att umgås med damer.

– På den tiden höll jag inte igen. Jag var väldigt frispråkig vilket många nog kunde störa sig på. Jag gick ut för att dansa men självklart var jag även där för att träffa en tjej.

Krister Mikko berättade i dokumentären om hur han tänkte när han kom in i lokalen; ”Jag gör en översvepande blick över vad som finns. Finns det inget intressant kan jag lika gärna sätta mig på terassen och ta en pilsner”.

– Så var det, varje helg.

Robert Gustafsson såg förmodligen nåt i den pratglada värmlänningen eftersom han inte bara valde att bygga en karaktär på honom, han valde till och med att låta de andra huvudpersonerna slänga sig med några av hans uttryck.

– Slobodan och Jan-Banan pratar om skadat gods, att man ska gå på ”andrahands-sorteringen” när man raggar. Det är mitt utryck. Jag trodde aldrig att han skulle använda sig av det i filmen.

Krister Mikko är en mångkonstnär som inte bara hyr ut husbilar på ”Karlstad Husbil”, utan han tvättar och fixar även bilar på ”Proffs På Allt i Bilvård”. Tillsammans med frun Julia driver han även ”Julias syateljé”. Precis som Roland Jäverup har Krister Mikko åkt på otaliga resor till länder i öst, med förhoppningen att träffa kärleken. Många resor blev det men till slut, då sa det klick, Julia föll pladask för honom och han föll pladask för henne.

– Vi har varit gifta i fyra år nu. Jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon som henne men det gjorde jag och jag visar mer än gärna upp henne, jag är så stolt. Både fru och svärmor kommer från Östeuropa.

Trots att det har gått nästan 20 år sen filmen släpptes har Krister Mikko aldrig träffat Robert Gustafsson.

– Jag har inget emot att han tjänar pengar på det men det hade varit roligt att få prata med honom. Inte ens nu när jag var specialinbjuden till finalen i ”Melodifestivalen” tog han sig tid.

Under den fjärde delfinalens efterfest i Örnsköldsvik frågade Expressen om Robert Gustafssons karaktär Roland, var baserad på någon. I karaktär som Roland väljer han att bara skämta bort frågan.

– Jag gjorde en dokumentärfilm som jag var med i, vi åkte på en resa till Tallinn och sen började folk skriva brev till mig och jag blev uppmärksammad och på den vägen är det, säger han till Expressen.