Kerstin Westin är akvarellmålaren, historieberättaren och pionjären som placerat bilder av gamla hus på svenskarnas matbord och kylskåp. Fram till i jul är hon aktuell med sin konst på sju mässor!
Dina akvareller från gamla miljöer har varit väldigt uppskattade i många år. Vad tror du själv ligger bakom dragningskraften till dina bilder?
– Det finns ofta en historia i det gamla och nötta. Varför är en av lådorna i en skänk nött och de andra tre fina? Jo, för att pojkarna i familjen förvarade sin hammare och andra saker i just denna låda, och de sparkade alltid igen lådan när de stängde den. Mina motiv innehåller historier och framkallar mycket minnen. Det var något jag började med för trettiofem år sedan och det var därför det gick bra.
– Jag är även fascinerad av dörrar och fönster. Har du en halvöppen dörr eller ett fönster på glänt, då finns en historia att berätta. Det känns också mer välkomnande. Ljuset är också mitt signum och det är viktigt att få ett djup. Många säger att de blir lugna av bilderna.
Se mer av Kerstin Westins konst
Väldigt många har sett dina motiv. Berätta mer om vägen fram till din stora spridning?
– Att vara konstnär idag är väldigt magert om man inte får sig ett namn väldigt snabbt och kan sälja original. Jag har överlevt på att skapa produkter av min konst. Det började med vykort och stora reproduktioner som folk ramade in. Sedan köpte Hemslöjden in mina vykort och det var världens bästa ställe att sälja på. Jag fortsatte med en antavla som säljer väldigt bra till museer, sedan med magneter, pedagogiska pussel, träbrickor, musmattor, badhanddukar och med bordstabletter. Nu senast två barnböcker: Min första bok för nyfödda och deras familj samt Leka och Teckna för nybörjare av teckenspråket.
– Att jag gjort produkter av min konst gör att många känner igen mina motiv idag.
Ja, många har exempelvis växt upp med dina bordstabletter. Hur kom du på den idén?
– Vi hade fyra barn hemma och ett väldigt fint köksbord. När vi ville skydda det fanns det bara Kalle Anka- och Musse Pigg-tabletter – som vi inte ville ha. Jag gjorde därför, för tjugosex år sedan, min första egna bordstablett på mitt eget sätt. Det fanns ingen annan som konkurrerade med en liknande produkt.
Du har idag samlare som köpt varenda bordstablett och vykort. Vad gör du för att förnya dig?
– Under en marknad utanför Luleå såg jag något utanför fönstret som såg intressant ut. Det visade sig vara två gamla fina bilar, som blivit rosthögar. Jag fotade allt jag kunde och målade sedan. Det ledde till att jag fick jag en helt ny kundkrets av karlar som gillade bilderna. Sedan dess har jag varit på raggarträff och även åkt ut och målat gamla Volvo-bilar.
– Annars fortsätter jag som vanligt och folk bjuder in mig att måla deras hem. Jag går gärna på museer och åker till skärgården. Jag var nyligen på Styrsö och fotade, men jag är bäckmänniska och målar ej havet.
Se mer av Kerstin Westins konst
Vad är det bästa med yrket?
– Det bästa med konstnärsyrket är att jag äger mig själv. Det är en skön känsla att ingen styr och bestämmer. Jag är utbildad bildlärare i grunden, men det är trettiotvå år sedan jag hade ett avlönat arbete. Inför Bokmässan i Göteborg blev jag inspirerad av höstens färger och plockade blad, löv och kvistar för att måla. När man sitter och målar är det som att meditera.
Går det att träffa dig på fler mässor snart?
– Vi ska ha en stor mässa i Luleå som heter konst och hantverksmässan. Sedan kommer alla små julmarknader. Jag har sju mässor innan jul!