Dalahäst i glasmosaik och abstrakta målningar i olja. Jürgen Ewel har gjort sin resa från Östtyskland till Öland – och från muraryrket till konstnärskapet. En framgångssaga som tagit hans målningar till mängder av utställningar, både i Sverige och runt om i Europa.
Jürgen Ewel är inom kort aktuell med en utställning på Strand Hotell i Borgholm, 30:e mars till 1:a april. Just Öland är den plats som ligger honom varmast om hjärtat, där han funnit sin konstnärliga inspirationsplats. Norr om Löttorp, på en gammal gård direkt vid Kalmar sund, har han sitt hus och sin ateljé, där fantastiska verk skapas och som sedan syns på utställningar runt om i Europa.
Att det skulle bli just Sverige för Jürgen Ewel var dock ingen självklarhet. Han föddes 1950 i Hoyerswerda, i dåvarande Östtyskland.
– Min far var en av dem som tidigt insåg att DDR aldrig skulle bli det arbetar- och bondeparadis som först hade utlovats. Som socialdemokrat var kommunismen inget alternativ för honom. Därför flyttade familjen 1954 till Zweibrücken, nära franska gränsen, där jag gick i skolan. 1964 bar det av till Västberlin där jag började jobba i byggbranschen och gick en lärlings- och mästarutbildning.
– 1976 flyttade jag, av personliga skäl, till Sverige med mina två döttrar. Jag fick arbete som murare och kakelsättare, men började snart läsa på Folkhögskolan istället. Därefter blev det studier på universitetet i Göteborg, språkvetenskap och filosofi. Det blev en filosofi-magister och 13 år i skolans värld som lärare.
Tillsammans med sin andra fru och son flyttade Jürgen till norra Öland i slutet av 80-talet. Där, på den gamla gården har de nu uthyrningsverksamhet för sommargäster på gården Ålkistan. Ett magnifikt läge, både för turister och för konstnärssjälen Jürgen.
– I boningshuset har jag min ateljé på andra våningen med ett stort fönster mot havet, och där har jag verkligen allt jag behöver: allt målarmaterial, en gjutjärnskamin, en tv och en musikanläggning. Jag gillar Dire Straits och ibland får jag för mig att måla som Mark Knopfler spelar gitarr. Min utställningslokal finns i den ombyggda ladugården där det finns mycket plats även för skulpturerna. Den är verkligen guld värd.
Hur kom du för första gången i kontakt med konstlivet?
– Jag har ingen formell utbildning utan ser mig själv som autodidakt. Jag gick den långa och tuffa vägen och i början blev det en hel del mindre lyckade försök som jag eldade upp senare.
– När jag under en period bodde i Vimmerby så hade jag en granne som målade. Jag fick se hans tavlor, och var inte jätteimponerad. Det jag minns var att jag tänkte ”herregud, det där kan ju jag göra också”. Helt klart en släng av hybris. Men det kunde jag inte… Men jag gav inte upp och efter drygt 40 år har jag förhoppningsvis gjort några framsteg.
Ja, beskriv din konst? Du målar mest i olja men använder även andra tekniker?
– Idag tangerar mina landskap ofta det abstrakta och det drömlika. Där finns ingen bestämd plats eller tid. Och nu är det mest olja som gäller, men tidigare var det mycket akvarell. Akryl däremot tycker jag inte riktigt om. Den ger lätt en plastig och steril känsla och har inte samma ´räckvidd´.
– Jag målar lager på lager och det ger ofta överraskande och slumpartade effekter. Men ibland kan jag också komma till en mer avbildande stil som kräver kontemplation och förmåga att titta noga.
– Det som fastnar på näthinnan blir mina bilder. Eftersom jag bor nära havet så är himmel och hav givna motiv. Sjöbodar och Blå Jungfrun, en ö i Kalmar sund, är däremot dödskallemärkta. De är så pass uttröskade att de knappt duger som vykort längre. Många motiv kommer även från Provence och det roliga är att cypresser och enebuskar kan likna varandra väldigt mycket.
Lär mer om Jürgen Ewel och se fler målningar på hans hemsida.
– I konsthistorien finns människor som jag beundrar, men jag står inte på någons axlar direkt, även om det är så att ingen människa är en ö och kan leva i ett vacuum. Man måste försöka hitta en egen stig i konstdjungeln, ett eget uttryck och bli någorlunda självständig i sitt skapande. Och man ska vara rädd om sin konstnärliga frihet, för man kan vara illa ute om man försöker måla det som är mainstream bara för att sälja. Problemet är att om en konstnär har ett säreget uttryck kan det ta en livstid att bli accepterad av publiken.
Dina målningar består ofta av havsinspirerade motiv. Samtidigt är du framstående inom den mer abstrakta konsten?
– Om man bor vid havet är det mer naturligt att man målar himmel och hav. Det vore konstigt annars. Att måla mer abstrakt är svårare än folk tror. Åtminstone är det så för mig. Det är lätt att fastna för ett bestämt motiv för tidigt och då har man samtidigt begränsat sin handlingsfrihet. Men om man lyckas är det lika roligt varje gång. Egentligen är det ju det som driver mig, utmaningen.
– Det händer ofta att besökarna tolkar in saker i mina målningar som jag egentligen inte hade för avsikt att måla, men våra hjärnor söker alltid efter mening i det vi ser. Redan de gamla grekerna visste om detta fenomen och kallade det för pareidoli. Till exempel kan vi se former i moln eller ansikten i föremål.
Tidigare har du även arbetat med skulptur?
– Ja, den största jag gjort är en dalahäst i glasmosaik. Stommen är av frigolit med ett lager glasfiber och ett skikt flytande gummi. Sedan kakelfix och Bizazza glasmosaik med guldinlägg. Det var ett himla pillande. Men det mest krävande var texten som löper över hela skulpturen. Det har funnits intressenter som ville köpa den, men nu har den hängt med så länge att den blivit som en logo och därmed osäljbar.
– De senaste åren har jag inte gjort några fler skulpturer, utan helt ägnat mig åt måleriet. Men det kan komma att ändras igen. Jag kommer i alla fall inte att göra fler glasmosaikgrejer eftersom de krävde en hel del tid och energi.
Förutom dalahästen så har du även ställt ut målningar i Sverige och runt om i Europa. Berätta.
– Helst ställer jag ut här hemma på Öland. Det blir rätt dyrt att ställa ut i Stockholm exempelvis, där galleristerna kan ta upp till 50 procent. Men utställningarna utomlands kan vara spännande. Då kan jag samtidigt ta lite semester.
– För ett antal år sedan, kort efter Lettlands självständighet, var jag med på en spännande visningsutställning på ”Museum of Foreign Art” i Riga, idag Latvian National Museum of Art. Det var den största utställningen i Lettland sedan landet blev självständigt. Den lettiske kulturministern och tv var på plats, och det blev ett 30-minutersprogram om utställningen. Säkerheten var rigorös och det var fullt med Kalasjnikov-beväpnade vakter som sprang runt.
– En annan intressant utställning var när vår konstnärsgrupp ställde ut i Helsingfors. Vernissagefesten var något alldeles extra. Hela stora ateljén, där vi bodde, fylldes plötsligt av en varmluftsballong. Det var något slags performance som hade ordnats av konstmuseet Kiasma. Efter hand när ballongen växte alltmer stod de flesta gästerna med sina vinglas pressade mot ytterväggarna. Festen tog slut när ballongen tryckte de stora glaslamporna taket ur sina upphängningar. Ett roligt minne, så här i efterhand.
Har du några utställningar, med eller utan varmluftsballonger, inplanerade under 2018?
– Ja, jag kommer ha utställning och Öppen ateljé under juli. Är även med på den årliga skördefesten och Konstnatten på Öland. Då visar jag mina saker här hemma på Ålkistan.
– Men närmast i tiden ligger en samlingsutställning på Strand Hotell i Borgholm, 30:e mars till 1:a april.
– Årets stora konsthändelse blir en jubileumsutställning på Konstmuseet Himmelsberga på Öland från midsommardagen och fram till 31:a augusti i år. Här presenteras inte bara jag, utan hela vår konstnärsgrupp som fyller 50 år. Kungahuset är med och sponsrar utställningen, och är naturligtvis inbjudna. Det känns väldigt spännande och jag hoppas på mycket folk.
Lär mer om Jürgen Ewel och se fler målningar på hans hemsida.
Se även fler målningar på Svenska Konstnärers hemsida.
