Från gruvan i Kiruna till Konstfack i Stockholm – För konstnären Bruno Karlsson har ljuset och atmosfären alltid stått i centrum

Omslagsbild: ”Liksom vattnet här i Tännforsen”.

Maskinritare, signalist och gruvarbetare… Livet tog så småningom en vändning för Bruno Karlsson och konstintresset fick fäste i hans vardag. Efter fleråriga utbildningar på Konstfack stannade han kvar i Stockholm och arbetade under flera år som bildlärare. Något som kombinerades med eget konstnärskap – där oljemålningar och grafiska blad tagit honom till utställningar i Sverige och runt om i Europa.

Konstnären Bruno Karlsson skapar sina grafiska blad och målningar i två ateljéer, dels den han har i hemmet i Sundbyberg men nästan lika ofta i villan han har i Ludvika. Hans skapelser ligger sedan till grund för de utställningar han medverkat i – från Kiruna i norr till Paris i söder.

 

”Krossreparation”, krosstationen där malmen passerar i Kirunavaara.

 

Året var 1927 när Bruno Karlsson föddes i Nyhammar, strax utanför Ludvika. Skoltiden minns han tillbaka på med varmt sinne där favoritämnet, som han fick stort A i, naturligtvis var teckning. När det var dags för Realtiden blev de kommande åren dock något ryckiga.

– När jag skulle börja på Realskolan var det besvärligt att åka in till Ludvika. Istället fick jag jobb på bruket, där jag jobbade i tre år. Under tiden tog jag en ”Hermods Realskolekurs” och fick hemskolning, vilket medförde att jag tog examen 1945. Detta med stort A i både teckning och engelska.

 

Landskap, olja.

 

Hur artade sig din livsresa efter examen?

– Jag fick återigen jobb på bruket, denna gång som maskinritare under några år. Därefter blev det militärtjänst, som signalist på Jägarskolan i Kiruna, där de hade ”det hårdaste materialet” i Sverige. Efter utbildningen blev jag kvar i Kiruna där jag jobbade med underjordsbrytning i gruvan under fem års tid. Samtidigt höll jag på att teckna och måla mycket, även om jag då inte kunde försörja mig på det.

– 1956 sökte jag in till Teckningslärarinstitutet där jag studerade fram till 1960. Kort efter examen fick jag jobb på en skola i Västerort, något jag under 15 år gjorde på heltid. Så småningom gick jag ner på halvtidstjänst för att kunna måla mer och även jobba med olika utställningar.

 

”Sommarnatt”, landskap, olja.

 

Vad är karaktäristiskt för din konst?

– Jag gör koppargrafik (etsning), målar i olja, akvarell och tecknar. Det viktiga för mig är ljuset, atmosfären och rymden. Himlen är ett ständigt skådespel, vilket jag fascineras av. Men min specialitet är att få till vattnet i mina målningar, en standard som få andra konstnärer kan komma upp i. Många konstnärer sitter och petar för länge med vattnet i sina målningar, vilket sällan blir bra. När man kan det så kan man det…

Läs mer om Bruno Karlsson och se fler målningar/grafiska blad på hans hemsida.

– Jag gör även porträttmålningar, på beställning om man så önskar. Vid dessa målar jag efter en bra bild eftersom det känns onödigt att plåga folk vid långa sittningar. Ett av de porträtt jag är mest nöjd med är på mina barnbarn som då var 4-5 år gamla. På fotot stod de och räknade sina fingrar, deras uttryck och koncentration var något alldeles särskilt, och jag anser själv att det är ett av de bästa porträtten i den svenska konsthistorien.

 

Porträtt: ”Flickan med katt”, olja.

 

– Mina grafiska blad är mer inspirerade av stadsmiljö, och dessa är litografier som trycks på plåt.

Vad inspireras du av som konstnär?

– Det är naturligtvis inspirerande att se en bild växa fram. Skapandet i sig och att se hur motivet får liv genom teckning och färg. Jag inspireras även av de ”stora konstnärerna”, bland annat Anders Zorn, Rembrandt och Frans Hals. Den sistnämnde var oerhört skicklig på att skapa levande porträttmålningar med fantastisk bredd.

 

Porträtt, olja – Dekanusbeställning från Stockholms Universitet.

 

Du har din ateljé i Ludvika men målar även i din lägenhet i Stockholm?

– Ja, jag har en villa i Ludvika, i Nyhammar kommun, där jag ofta är och målar. Det är en härlig atmosfär där jag andas bra, och där jag har fina förutsättningar att skapa min konst. I villan har jag tre rum och fina utrymmen som jag kan använda för att breda ut mig.

– Nu var det ett tag sedan jag var i Ludvika, men jag har planer på att snart åka upp dit igen. Villan ligger väldigt vackert till, precis vid skogskanten och med skogstjärnen alldeles i närheten.

– Jag och min fru bor annars i en fyrarummare i Sundbyberg, i Stockholm. Därifrån har jag väldigt fin och inspirerande utsikt över Västerort.

 

”Villa i Nyhammar, Ludvika kommun”. Byggnader, grafik.

 

Din utställningsförteckning är minst sagt diger. Vilka är de mest minnesvärda utställningarna du varit med på?

– Framförallt utställningen i Polen, som var en av mina första, tänker jag tillbaka på med varmt hjärta. Att det blev Polen beror på att jag träffade en polsk konstnär, som på den tiden också samarbetade med Bomans Galleri på Kungsgatan, som jag blev bekant med. Jag fick då ta del av hans affärer, följde med i hans bil till Krakow och fick då en positiv bild av landet. Sedan dess har jag varit runt i flera av Europas storstäder och ställt ut, och vid ett tillfälle även i Connecticut i USA.

– När jag besökte Europas storstäder återupptäckte jag mitt stora intresse för språk. Idag talar jag tyska, engelska, franska och håller på att försöka lära mig ryska. Bra språkkunskaper har definitivt underlättat för mig att knyta nya kontakter när jag varit på utställningar i bland annat Helsingfors, Paris och London.

– Självklart har jag även ställt ut på mängder av platser i Sverige. Vid flertalet tillfällen i Stockholm och i Dalarna, men även så pass högt upp i landet som Kiruna.

 

”Abiskofjällen”, landskap, olja.

 

Hur ser utställningsåret 2018 ut för dig?

– Jag kommer ägna mycket tid åt målning och har ännu inte så många utställningar inplanerade under 2018. Den som vill får gärna komma förbi mig i Sundbyberg, Skidbacken 44, för att besöka ateljén och titta på mina målningar.

Läs mer om Bruno Karlsson och se fler målningar/grafiska blad på hans hemsida.

Fler av konstnärens målningar går även att hitta på Svenska Konstnärers hemsida.

 

”Torne Träsk”. I denna åttamilssjö kan man se botten på 20 meters djup. Landskap, olja.

[printfriendly]


Annons

Fler artiklar >>

NYHETSBREV VILL JAG HA!