Då inget av hans barn talade tyska började Peter Jahnke översätta sin pappas dagböcker – det vill säga de som inte konfiskerats av Gestapo. Projektet växte, och blev tillslut en roman om två förälskade motståndskämpar som flyr förtryck och sedan lever ett knapert liv i ett nytt land. Ett ämne som är brinnande aktuellt flera generationer senare.
”På väg” handlar om dina föräldrar, men din pappa är bokens huvudperson, så berätta om honom!
– ”På väg” är baserad på verkliga händelser, men den är skriven som en roman.
– Det börjar med min farmor Alwine, som var musiker. Hon spelade på Berns salonger 1897 där hon träffade min farfar Albin Hultberg, vilket resulterade i min pappa Albin. Hon upptäckte graviditeten först när hon var hemma i Tyskland, hon skrev till Albin och berättade, men brevet nådde honom aldrig.
– Min pappa blev också musiker, han spelade piano och reste efter första världskriget runt i Europa som restaurangmusiker tillsammans med sin mor. Han reste även till Sverige en period för att hitta och lära känna sin okände far.
– När han återvände till Tyskland engagerade han sig aktivt i motståndet mot Hitler på vänsterkanten, det var i dessa kretsar han träffade min mamma Marga. Han greps av Gestapo och sattes i koncentrationsläger, men det var innan det blev riktigt illa, så han blev ”bara” misshandlad och släpptes efter en tid.
Hur kom det sig att de hamnade i Sverige?
– Efter att pappa greps av Gestapo och på grund av mammas judiska påbrå bestämde sig mina föräldrar för att lämna Tyskland för sin säkerhet, och Sverige hade de ju redan koppling till. Året var då 1934.
– Ett år senare föddes min bror, och 1944 föddes jag. Mina föräldrar hade önskat att jag blev ett fredsbarn, men tyvärr blev det inte så.
– Deras liv i Sverige blev fullt av umbäranden och de hade det knapert. De hade aldrig fasta jobb utan reste runt och arbetade, ibland var de inte ens i samma stad. Min bror och jag fick en period bo på barnhem.
– Efter kriget ville mina föräldrar flytta tillbaka till Tyskland, men ockupationsmakten släppte inte in de som varit politiska flyktingar, så de blev kvar i Sverige och 1957 som de fick svenskt medborgarskap.
Varför började du skriva?
– Eftersom inga av mina barn kan tyska bestämde jag mig för att översätta min pappas dagböcker. Han skrev under hela sitt liv, men Gestapo konfiskerade tyvärr de han skrivit när han greps. Jag började skriva översättningen för hand, men dessvärre var min handstil så oläslig att jag fick köpa dator (skratt.)
– Det blev ungefär fyra eller fem tjocka volymer. Innan det här projektet skrev jag egentligen inte alls. Men nu har jag börjat gå en skrivarkurs, vilket är väldigt roligt. Visst har jag slitit håret i förtvivlan över vissa av de uppgifter vi fått där, men det är bra att lämna sin genre. Uppgifterna är korta, och vissa av dem kanske kan utvecklas till noveller.
Köp ”På väg” på Bokus, Adlibris eller Akademibokhandeln
Hur var det att skriva om dina egna föräldrar?
– Jag hade ju hört en del av deras berättelser innan, men det är ju inte sånt man bryr sig om när man är yngre. Men jag har verkligen fått en fördjupad förståelse för dem, särskilt för hur generösa de var trots att de levde nära fattigdomsstrecket, och hur de stöttade min bror och mig på alla sätt. Det var trots alla vedermödor – eller kanske just därför – som vi var en lycklig familj.
Hur känner du för den högerextremism som återigen breder ut sig?
– Naturligtvis är det bekymmersamt. Historien är kanske inte cyklisk, men den går som i en spiral. Vi får nya perspektiv på och lär oss nya saker med nya infallsvinklar, men ändå tycks historien upprepa sig.
– Återigen handlar det om klassklyftor, nedmonterad välfärd, arbetslöshet och social otrygghet som skapar missnöjda människor. Man ska inte glömma att Hitler först kom till makten inte på en plattform av folkmord, utan på grund av att han lovade sociala reformer, och det är precis det Sverigedemokraterna gör nu.
Hur har läsarna reagerat på ”På väg”?
– De har varit väldigt positiva, många har tyckt att jag ska hålla föredrag – det finns ett väldigt intresse för öden, flyktingöden. Flera familjemedlemmar blev överraskade av hur spännande deras levnadshistoria var. Till och med min son sa: ”Va fan det här är ju en bladvändare.”
Köp ”På väg”
Bokus, Adlibris eller Akademibokhandeln
Annons
