För Monica Gorschelnik hänger konst och meditation ihop – i Vedic Art hittade hon det, och sig själv

Närvaro är viktigt för Monica Gorschelnik i livet, som också genomsyrar hennes konstnärskap. Trots motgångar har hon alltid fortsatt rakt framåt och alltid varit målmedveten. Med sin konst vill hon få människor att stanna upp – och uppleva stillhet.
– Jag vill förmedla innerlighet och förundran.

Hur kommer det sig att du valde att lämna Finland?
– Jag åkte till Sverige som 24-åring eftersom jag trodde att jag skulle få det svårt att få jobb som socionom i Finland. När jag kom till Sverige träffade jag en man och blev kvar.

När kom du i kontakt med konstnärskapet för första gången?
– Under tonåren sydde jag mina egna kläder men jag var inte medveten om min förmåga att måla vid den tidpunkten. 1973 fick jag en insikt om att jag skulle börja måla. Det var under ett besök i England. Fadern i familjen som jag hälsade på målade i olja och jag såg hur han grundade målningen och blandade färger. Då fick jag idén att jag skulle köpa egna oljefärger i England. Jag åkte hem och började måla. Nu målar jag mest i akryl men även i andra tekniker. Akrylen har sina nackdelar men torkar snabbt, det är enkelt att ta med sig målningen redan samma dag.

Hur beskriver du själv din konst?
– Från början var den föreställande och då hämtade jag inspirationen från många av de stora konstnärerna, bland annat Picasso, Chagall, Munch. Jag tittade på bilder som fascinerade mig och därefter gjorde jag min egen version, oftast kvinnofigurer. Nu ser tavlorna helt annorlunda ut, det är mest abstrakt konst jag målar. Det jag vill förmedla är innerlighet och förundran, Jag vill att folk ska stanna upp och uppleva stillhet.

Du beskriver det som att du haft två faser i ditt konstnärskap, hur då?
– Den första var 1973-1983. Då målade jag bilder som hade att göra med psykiska problem, känslor och ångest. Det fungerade väldigt bra som ångestdämpande och det var utvecklande. 1980 kom jag i kontakt med yoga och meditation och åkte då till Indien. Där fick jag hela den andliga biten med mig in i mitt konstnärskap. Efter det blev målningarna ljusare och mer positiva. Bilderna lyfter åskådaren. Oftast behöver man betrakta bilden, meditera över den för att komma i kontakt med motivet.

Du flyttade till Stjärnsund under en period, hur kommer det sig?
– Jag ville testa något nytt. Där uppe finns en kursgård och jag hade konstnärsvänner runt mig men det var svårt att få jobb, då bestämde jag mig istället för att åka till Afrika för att arbeta som biståndsarbetare.

Där hände något som förändrade ditt liv totalt?
– Jag fick en neurologisk sjukdom och kunde inte längre prata och umgås med folk som vanligt, jag var så trött och fick kramper i ögon, käkar och i hela kroppen. Min kropp svek mig, jag som alltid tidigare hade kunnat lita på min kropp. Jag valde att lämna Afrika och Mocambique eftersom jag visste att jag inte kunde arbeta inom mitt yrke längre. När jag lämnade Mocambique sa jag till mina arbetskollegor, att nu åker jag hem och blir konstnär. Det var en insikt som kom till mig.

När du kom hem kom du i kontakt med Verdic Art, berätta!
– Jag återvände till den lilla byn på landet där jag bodde. Då fanns där redan samma månad en kurs i Vedic Art. Verdic Art, en ny typ av konstutbildning som bygger på 17 Vediska principer. Det stämde överens med mitt andliga sökande i Indien. Jag började åter måla och det blev väldigt många bilder, det blev hundratals bilder. Jag började även göra konstutställningar och jag har haft en stor konstutställning varje år på kursgården i Stjärnsund. På en resa till Indien talade min andliga lärare om för mig att jag skulle dansa. Jag följde hans råd. Jag började att improvisera dans varje dag. Det ledde till att jag började göra små dansimprovisationer på mina vernissager. Så småningom blev jag bättre i min sjukdom genom behandlingar, naturmedicin, måleri och dans. Efter 25 år i Stjärnsund var det dags att åter flytta från landet till Stockholm. Jag kände att jag behövde mer stimulans och att jag ville utveckla mig själv.

Hur går det till när du skapar?
– Jag har sällan en klar bild över vad jag ska måla, och jag plockar vissa färger som inspirerar mig för stunden och kladdar för att se vad det blir för något. Utifrån det utvecklas det och plötsligt kommer inspirationen, motivet framträder och då vet jag hur jag ska slutföra bilden. Ibland använder jag inte pensel överhuvudtaget, då kan det bli enbart kniv, trasor, händer, fingrar. Det kan gå väldigt snabbt när jag målar men det kan också ta flera omgångar. Hela bilden behöver bli nästan klar vid samma målartillfälle. Det sista jag gör med målningen är att jag mediterar över den. När målningen stimulerar mig brukar den också stimulera andra.
Jag täljer även små träfigurer, skulpturer, vanligen blir de kvinnofigurer. Skulpturerna har en känslighet och rörelse som återfinns i mina målningarna och i min dans.

Ja, precis, du dansar också, är dansen viktig för dig?
– Jag har alltid dansat men 1980 gick jag en massageutbildning och läraren där introducerade mig för improviserad dans, Essential Movement. Jag har även gått en danspedagogutbildning som heter Essential Motion. För att jag ska kunna dansa måste jag bli väldigt närvarande i kroppen. Jag låter kroppen uttrycka sig fritt i rörelsen. Att dansa är mycket viktig och jag kan gå in i den helt, jag känner en trygghet och här kan jag lita på min kropp, den vet vad den ska göra. Oftast improviserar jag på mina utställningar, Jag vill visa konsten från flera olika håll. Här i Stockholm har jag flera dansmöjligheter. Jag dansar gärna salsa, bachata och tango och har gått på kurs nu i några år.

Du tycker om att ha folk runt dig vad jag förstår?
– Jag bodde i anslutning till ett kollektiv i Stjärnsund. Kursgården som jag ofta ställde ut på drivs av människor som bor i den närmaste omgivningen. Jag tryckte om det och därför ville jag bo så även i Stockholm. Nu bor jag på Elfvinggården och jag tycker att det är en väldigt inspirerande miljö att vistas i.

– Jag är socionom till yrket. I och med att jag blev friskare kände jag för några år sedan att jag vill hjälpa till med de ensamkommande barnen som kom till Sverige. Jag är God Man för två femtonåringar som bor i Stockholm. Det stimulerar mig att få hjälpa barnen och att ha de sociala kontakter som arbetet kräver.

– När jag blev sjuk hade jag svårt att finna någon mening i det jag gjorde. Jag höll på att släppa allt det jag tyckte om. Budskapet jag fick av min andliga lärare var att jag skulle dansa, måla, sjunga och göra allt det som jag tyckte om. Jag följer min lust och gör det jag tycker om och det ger mig stor tillfredsställelse i livet.

Hur ser konstnärshösten ut för dig?
– Konstrundan i Bromma, västerort är 20-21 oktober. Jag kommer att ställa ut på Bromma Folkhögskola. Man kan även komma hem till mig och se mina målningar och skulpturer om man vill det. Jag har ett 40-tal målningar på väggarna och det är som att komma på besök till en ateljé. Jag har en hemsida som tyvärr inte är uppdaterad, men där kan man se mina äldre bilder och skulpturer. På min Facebook sida ser man också en del nyare målningar. Man kan även se på youtube tre videoinspelningar på mina dansimprovisationer. Till våren kommer jag sannolikt att ställa ut i ett galleri i gamla stan.