Robert Emanuel Fredriksson har idag kanske Sveriges största lager med litografier. Parallellt med litografiverksamheten har den egna konsten, under signaturen Emanuel, blivit en favorit hos privata och professionella inredare. I dagarna invigde han Södermalms konsthall i Skrapan.
– Många känner mig som en Bajenkonstmålare.
Du har kanske Sveriges största lager av litografier. Hur uppstod samlingen?
– Jag växte upp i ett konstnärshem och med en pappa som var litograf. Hans verksamhet gjorde att vi var omgivna av konstnärer som Lasse Åberg, Peter Dahl och Andy Struwer. Jag drev länge Nacka Stentryckeri och öppnade därefter gallerier i centrala Stockholm.
– Det finns tusentals litografier här på Södermalms konsthall som besökaren kan bläddra sig igenom.
Södermalms konsthall ligger en trappa ner under Skrapan mitt på Södermalm. Hur har du lyckats få till denna ateljékänsla?
– Jag har använt skjutdörrar och gamla fönster som kommer från ett missionshus i Norra Ljunga i Småland. Jag har sprutat taken vita och målat golven gråa.
– Tanken är att det ska vara en kontrast till allt som förväntas finnas i en galleria. Vasakronan har varit tillmötesgående och människor är nyfikna när de kommer ner hit.
Du har genom åren blivit en efterfrågad konstnär och samtidigt kallat din egen konst för inredningskonst. Vad menar du?
– Många av mina tavlor hamnar i moderna bostäder och jag har sålt många hundra original. Torsten Jansson och Ulrica Messing köpte ett stort antal tavlor privat och fyllde dessutom en affär med min konst.
– Det är konst som sticker ut både bildligt och bokstavligt. Jag gör mycket collage med prylar, siffror och bokstäver; jag blandar material, så som trä, metall och textil och har en dragning till att arbeta med tredimensionella bilder och starka färger.
Dina motiv anknyter ofta till platser i Sverige och utomlands.
– Ja, jag målar marina amerikanska östkustmotiv, New York och amerikanska västkusten. Just New York med dess skyline har blivit en av mina största inspirationskällor. Utöver det är Stockholms skärgård mitt favoritmotiv. Dit återvänder jag ofta både i verkligheten och i mina tavlor. Jag gör även Barcelona-tavlor och personliga målningar med siffror och prylar.
– Dessutom känner många mig som en Bajenkonstmålare. Jag har varit inbiten Bajare länge och gör en rad olika saker bland annat grafiska bad som Kennedy Bakircioglu signerar i blyerts. Tjugo procent går tillbaka till pojk- och flickfotbollen. Jag bidrog senast med en hel del pengar till småföreningarna.
Var du och din pappa lika i ert sätt att arbeta?
– Farsan var tyst och gjorde mest som konstnärerna sa på sitt norrländska vis. Jag å andra sidan har svårt att sluta prata. Min nackdel är jag aldrig slutar. Styrkan är att jag både målar och säljer.
– Sedan försöker jag att utveckla mig hela tiden, bland annat med nya trycktekniker. Just nu gör jag högkvalitativa Gicleé-tryck och har många konstnärer som kommer till mig för att få hjälp med det. Giclée fine art kräver noggranna förberedelser och jag arbetar med professionella fotografer och ramverkstad.
Det går även att hyra galleriet. Hur stor är efterfrågan på utställningsplatser i Stockholm?
– Behovet av utställningsplatser för konstnärer i Stockholm är stort. Jag får frågan åtminstone varannan dag så det har varit ett stort intresse.
– Senast jag var i New York och kollade på gallerier i slakthusområdena så träffade jag coola personer som först ser ut att vara ägaren till galleriet, men i själva verket är det konstnären själv som är där. Jag vill att det ska vara just den känslan.
– Vi kommer att ha ett stort antal separatutställningar för olika konstnärer. Målet är att sätta Södermalms konsthall på kartan!
Läs mer här om Södermalms konsthall och om Emanuels konst.
Annons
