Stefan Lithner föddes med sjukdomen diabetes typ 1. Läkarna sa att han möjligen skulle bli 6 år gammal, skolkamraterna gissade att han inte ens skulle bli 25 år. Det vägrade Stefan finna sig i.
Idag är han 66 år gammal, har besökt fler än 60 länder och njuter av livet till fullo. Det här är berättelsen om mannen som motbevisade alla tvivlare och besegrade dåliga odds.
I maj 1951 föddes en till synes helt vanlig och frisk gosse på sjukhuset i skånska Ängelholm. Namnet han fick var Stefan Lithner. I samband med annan sjukdom som förde Stefan till Lund, kom en av läkarna att tänka på ”vi borde nog ta ett urinprov också”, och konstaterade då att Stefan led av den allvarliga sjukdomen diabetes typ 1, vilket innebär att kroppen inte kan producera tillräckliga mängder av det livsviktiga hormonet insulin. Läkarna trodde att lille Stefan troligen inte skulle leva länge nog att se sin egen 6-årsdag. Något Stefans föräldrar tog som en utmaning.
– De visste väldigt lite om vad sjukdomen innebar, men människor hade över lag ett närmare förhållningssätt till döden då än de har idag. Min pappa arbetade som aktiv stridsflygare och min mamma visste att hon kunde bli änka vilken dag som helst. Det var inget knussel eller daltande, och min far sa alltid att man skulle hålla igång och vara beredd att anstränga sig för att uppnå det man önskade. Det var heller inte tal om att min mamma skulle gå upp på nätterna för att kolla mig, vilket många andra föräldrar gör idag med sina diabetikerbarn. Jag fick helt enkelt lära mig att känna av mina egna gränser, berättar Stefan.
Test under gorillaspårning i Uganda; testutrustning i ena fickan, insulin i andra fickan, sockerbitar i lårfickan och lunch + extra bröd i ryggsäcken.
När Stefan var tillräckligt gammal för att hålla pappa i handen så blev han introducerad för en värld som skulle komma att prägla hela det fortsatta livet. Fågelskådning blev framöver inte enbart ett stort intresse, utan snarare en livsstil.
– Runt 20-årsåldern var jag fortfarande novis inom fågelskådning. Men detta förändrades när jag åkte iväg på en resa till Gaza i Mellanöstern. Jag tillbringade fem månader med att studera fåglar på mornarna före mina korrespondensstudier. Under de följande åtta månaderna på Västbanken förändrades inte rutinerna nämnvärt. Väldigt lite var känt om fågellivet där och jag gjorde en stor sammanställning av de olika arterna. Där och då övergick fågelskådningen till ornitologi.
Anlita Stefan Lithner som föredragshållare och inspiratör
Crimson Rosella i Wilson´s Prom (Australien) och Dusky Starfrontlet i Colibri del Sol (Colombia). Den sistnämnda troddes vara utdöd sedan 50 år då den hittades, vilket var anledningen till att Stefan begav till resmålet som är beläget på 3300 meters höjd över havet.
Idag har Stefan besökt över 60 länder och upplevt fler än 5350 av jordens fågelarter och nära 700 av världens däggdjursarter. Under sina resor har han bland annat hunnit studera djurlivet i Kina, Australien, Brasilien, USA och Kenya, och har även liftat på egen hand i det inre av de båda förstnämnda. Hans diabetes har stundtals gjort sig påmind och varit besvärande, men aldrig hindrat honom från att fortsätta sträva mot sina drömmar. I Uganda fick Stefan till exempel dramatiska blodsockerfall när han bytte kanyl till insulinpumpen. Efterföljande natt fick han väcka sig själv med väckarklocka varannan timme för att balansera blodsockret.
– Min guide i Tanzania hade hållit på med ekoturism i 30 år. Näst sista kvällen sa han till mig att ”jag har sett hur du har det, hur du sticker dig var och varannan minut, och när jag ser dig snubbla omkring på stigarna i skogen så fattar jag inte att du inte bara lägger dig ner och super ihjäl dig”.
– Jag har under många år använt begreppet ”låt inte din diabetes bli ett hinder”. Många som har sjukdomen är lite för försiktiga och aktar sig för att tänja på sina gränser. Visst har jag fått hjälp, men jag är övertygad om att min livsinställning bidragit till att hålla mig vid liv.
Du är en stor förebild för människor med din inställning till diabetes. Hur har du gjort för att hålla dig så pass frisk?
– Jag är, sedan åtminstone 20 år, noggrann med vad jag äter och tränar regelbundet. Det blir träning 2-3 gånger i veckan när jag är hemma i Sverige. Mest löpning och trampmaskin som ger väldigt effektiv pulsträning.
Stefan på en av alla sina exotiska resor. Kameran och kikaren finns alltid nära till hands.
Även om du inte låter din diabetes styra ditt liv så har du haft vissa problem genom åren?
– Jag har hamnat i koma vid sju tillfällen. I fyra av fallen fick det bli åktur med ambulans till sjukhus, medan försynen vid övriga tre tillfällen gav mig ”förlängning” hemma. Vid alla dessa tillfällen handlade det om hypoglykämier. Tack vare ändrad medicinering och ändrad kost har jag sluppit allvarliga fall av detta sedan 17 år tillbaka. Jag har tidigare även haft problem med fötterna, men det upphörde efter en hjärtoperation för 15 år sedan, och tack vare min träning med maximal puls.
Du är utbildad både till tandläkare och sjukgymnast. Hur gick detta att kombinera med din diabetes ?
– Ja, det stämmer. Men dessa arbeten var svåra att kombinera med min sjukdom. Jag fick ögonskador redan efter tre månaders tandläkeri vilket gjorde att det yrket blev för besvärligt att praktisera. Därför utbildade jag mig till sjukgymnast istället. Tyvärr hade jag sedan en väldigt ointresserad chef som inte kunde styra verksamheten eller anpassa patienter och tider efter mina behov. Arbetsgivaren kunde inte säga upp mig hur som helst, och gav mig istället en tjänst med väldigt dåliga villkor.
Vad gjorde du då?
– Jag kunde inte finna mig i det så därför såg jag mig om efter andra alternativ. Vid den här tiden höll jag redan ett antal fågelkurser, botaniska guidningar och föredrag om mina upplevelser. Steget var därför inte så långt till att ta kontakt med en professor i infektions- och zoonotiska sjukdomar, Björn Olsén. Det löste sig bra och jag kunde jobba för honom samtidigt som jag var anställd av landstinget.
Tack vare sin aktiva livsstil och öppenhet för sin sjukdom har Stefan Lithner blivit en inspiratör och förebild för många som har diabetes. Förutom att han håller föredrag som inspirerats av hans händelserika liv så har Stefan även gett ut en naturnära diktsamling som fått namnet ”QUO VADIS HOMO”.
Grönlandsval syns till då och då i vattnen kring Svalbard. Dokumenterade fynd tycks dock vara få. Stefan lyckades få till en fin ”blåsbild”.
I mitten av juni åker han iväg på nästa resa. Denna gång styr kosan mot Brasiliens regnskogar där han i första skedet ska spana efter fladdermöss, sällsynta apor och krokodildjur längs biflöden till Amazonfloden. Några veckor senare ansluter han till en svensk fågelgrupp i Brasilien och då blir det endast fokus på just fåglar.
Vill du anlita Stefan som föreläsare eller inspiratör så kan du göra det här.
Här kan se fler foton från alla Stefans fantastiska resor.
Här kan du läsa mer om diabetes.
Röd panda; ett djur Stefan, under hela sitt liv, levt med ”vetskapen” om är så gott som omöjlig att få se i frihet.
