Anna Kovacs tog den långa vägen för att kunna arbeta med silver. Idag efterfrågas hennes iögonfallande, omarbetade silversmycken av en växande kundkrets.
Du har blivit uppmärksammad för dina ringar, inte minst på Facebook. Berätta om dina ringar och figurerna som ofta förekommer i dessa.
– Jag vill skapa något som är lite annorlunda och jag är fascinerad av människor och händelser som uttrycker något – det finns ofta en berättelse i det jag gör. I många fall befinner sig de figurer som jag skapar i en speciell omgivning och gör någonting speciellt. Det finns en ring som heter ”Save our world” – där en man vill rädda jorden och kryper igenom ett hål. I en annan ring är det en flicka som sitter i en sjö och en man som klättrar upp på stenarna för att ge henne en fjäril.
Var får du inspiration till dina motiv?
– Jag får inspiration till exempel när jag ser en glasbit träffas av ljuset. Men ofta börjar jag bygga utan någon särskild tanke. Jag låter det utveckla sig. Ett steg och sedan ett nytt. Jag ritar inte ner det jag gör – allting kommer fram när jag har min fil och såg i handen. Jag gillar det impulsiva och att göra något med stundens ingivelse.
– Jag begränsar mig inte och därför blir det också smycken som kunderna kanske inte bär varje dag, utan istället vid speciella tillfällen. Jag får ofta höra att ”å det ska jag använda på bröllopet”. Men själv ser jag det inte som ett hinder att de smycken jag skapar kan bäras varje dag.
Berätta hur du kom du in på silversmide från början.
– Jag kommer från Ungern från en familj som inte är särskilt rik, och i Ungern krävs väldigt hög utbildning för att bli smed. Jag kom sedan till Sverige och här är kurser är dyra, men jag tänkte att om jag köpte lite verktyg så kanske jag skulle komma igång.
– Så jag hittade tänger på loppisar, jag tillverkade ett smidesbord och köpte silver. Jag anmälde mig till en kurs men slutade efter ett misstag jag gjorde på en ring. Istället tog jag hjälp av klipp på Youtube.
– Sedan när jag kommit en bit på vägen fick jag höra att det fanns plats i smedja. Och på den vägen, med massa misstag och lärdomar, är jag där jag är idag. Jag är väldigt stolt över det jag åstadkommit.
Hur började du synas med dina smycken?
– Jag lägger ut mycket på Facebook i olika grupper med smeder. Det innebär att man kan få kritik på det man gör och även en hel del bekräftelse. Efter att jag gick med i en konstnärsgrupp blev jag uppringd av gallerist. Jag har ställt ut på ett galleri i Falsterbo. Just nu är jag aktuell på Galleri Fågels jurybedömda utställning som pågår mellan 27e oktober till -25e november i Beddinge Strand. Därefter har jag en utställning första advent i Malmö och i Påsk ska jag ställa ut på Copenhagen Art Space.
Berätta om Fem Smeder.
– Fem Smeder är en liten butik på Banérsgatan i Malmö som öppnades för två månader sedan. Jag har slagit ihop mig med andra silversmeder som alla säljer sitt. – vi säljer väldigt unika smycken och allting är handgjort.
– Jag själv använder inget halvfabrikat. Jag gör allt för hand, till och med låset i mina smycken. Det blir en annan känsla för mig när jag gör allt – även låset.
– När vi öppnade Fem Smeder hade vi en stor invigning och har redan återkommande kunder. Vi hoppas att att det blir riktigt bra!
Vad händer mer framöver i din utveckling?
– Jag försöker hitta vägar att visa upp mina smycken. Jag har även mitt vanliga arbete och det är jättesvårt att säga vad som händer om en månad eller ett år. Men kanske vill jag etablera mitt namn och framförallt vill jag ha nöjda kunder som älskar min konst.
– Det behövs viss bekräftelse utifrån för att fortsätta och det är min vilja att komma med i utställningar och fortsätta visa upp mina smycken.
Slutligen, varför är silver så viktigt för dig?
Att jobba med silver ger mig så mycket sinnesro och lugn och ro i kroppen. Jag vet inte varför just silver, men jag brukar säga att jag är en silvermänniska. Guld är inget för mig. Den vita metallen uttrycker mer än jag skulle kunna uttrycka med guld.
Silver är också bra att återanvända. Jag jobbar för det mesta med att återvända silver. Jag smälter inte ner det jag har att arbeta med, istället omarbetar jag materialet genom att banka och fila. Det är jättemycket som kan få liv i annan form och jag tänker också på miljön.
