Konstverket ovan: On my way to the unknown
Jurypriset i Artistes du Monde i Cannes är bara det senaste i raden priser – trots utmärkelserna är Dana Ingesson ödmjuk inför att människor lever med hennes konst.
– Mitt måleri är inte ett flödande och mjukt akvarellmåleri som människor är vana att se, säger Dana Ingesson.
Vad upplever du för känslor kring att ställa ut din konst?
– Jag är otroligt glad, ödmjuk och tacksam över att någon tar sig tid att betrakta min konst. Och hur ska jag ens beskriva känslan när någon väljer att ha min tavla hemmet?
– Min förhoppning är att en tavla som jag har skapat är något som kan trösta i svåra stunder eller glädja i bra stunder. Konstnären finns alltid i tavlan och mina tavlor är bitar av mig som får vara hemma hos människor.
Vad vill du skapa genom ett abstrakt måleri?
– Konsten kommer oftast till mig i abstrakt form, och det jag vill uppnå är en dialog mellan tavlan och betraktaren – jag vill nudda något djupare med mina bilder och för att göra det ska tavlan aldrig vara direkt avbildande. Jag vill skapa någonting levande som följer betraktaren genom glädje och sorg och jag är inte intresserad av att måla vackra bilder. Jag vill förmedla, reflektera och väcka upp känslor.
– Samtidigt finns det element i tavlorna som inte behöver vara alldeles abstrakta. De som känner till mina bilder vet till exempel att trollsländor är återkommande i mina tavlor. Bakgrunden är att jag hade en katt som hette Picasso. Han dog en sommar och senare under hösten när jag var ute kom en trollslända och satte sig på min axel. Jag tog det som ett tecken och sedan dess gömmer sig ofta trollsländor i mina tavlor – de kan vara mer eller mindre abstrakta.
Ditt måleri är också unikt när det kommer till teknik. Berätta om hur du arbetar.
– Sättet jag målar med akvarell är ovanligt eftersom jag uteslutande målar med pallettkniv. Jag skissar fram mitt motiv med väldigt snabba rörelser och tar sedan vatten och pigment och lägger på med kniven. Det påminner alltså mycket om någon som jobbar med olja.
– Jag har ingen önskan att följa strömmen och jag vill förmedla saker på mitt sett. Det bästa rådet jag fått var från en kollega som sa att jag skulle gå min egen väg. Jag uppskattade verkligen de fantastiska orden. Idag när människor ser mina akvareller förstår de inte hur de är skapade eftersom jag går emot alla lagar – det är inte ett flödande och mjukt akvarellmåleri som människor är vana att se.
Var har du din ateljé och hur ser det ut när du målar?
– Hela huset är min ateljé där katterna och hundarna går slalom, men av någon anledning trampar de aldrig på mina konstverk. Det är lite mycket ibland, men om jag plötsligt skulle bli miljonär skulle jag ej vilja ändra mitt leverne.
– När jag målar kan jag lyssna på musik som exempelvis Janis Joplin. Förhoppningsvis får det kniven att dansa på min canvas, och när jag tittar på det efteråt frågar jag mig ”vad har vi gjort tillsammans?”
Du blev årets Tidaholmsbo 2016 och har mottagit både nationella och internationella priser för ditt måleri. Hur känns det och var kommer du ställa ut framöver?
– När jag går tillbaka till ögonblicket när de säger att juryns pris går till Dana Ingesson Sweden har jag svårt att tro att det är sant. Marina Picasso ansvarade för utställningen – det är stora saker för mig.
– Efter att jag ställde ut i Paris fick jag fler erbjudanden om att ställa ut utomlands. I mars åker jag till New York där flera konstnärer ställer ut på Agora Gallery. Igår fick jag meddelande om att jag även ska få ställa ut i Stockholm i vår. Det betyder mycket.
