Marita Bergström flyttade till Luleå i vuxen ålder där hon under större delen av sitt aktiva yrkesliv arbetade som bildlärare. Efter att ha fått diagnosen utbrändhet bestämde sig Marita för att sätta sig själv i främsta rummet. Idag har hennes måleri och grafik tagit henne till utställningar långt utanför Luleås gränser.
Under uppväxten i värmländska Kristinehamn hade Marita Bergström en fin och färggrann barndom i utkanten av staden med närhet till skog och ängar. Att rita och måla var ett intresse som kom tidigt, men eftersom Marita fick höra att konstnärsyrket inte var något som hon kunde leva på så valde hon istället att kompromissa med sig själv.
– Eftersom jag hade hört att konst inte var något jag kunde försörja mig på så började jag fundera i andra banor. Bildlärare blev valet jag fastnade för, inte minst eftersom arbetet innebar lediga somrar och mycket fritid som jag kunde använda åt måleriet.
– Jag kom in på Teckningslärarinstitutet i Stockholm där jag studerade under sammanlagt fem års tid. Där träffade jag även min blivande man, som efter avslutad utbildning längtade tillbaka till sina hemtrakter i Norrbotten igen. Jag hängde på och sedan 1970 har vi bott på en liten gård strax utanför Luleå.
– I Luleå, som på den tiden växte så det knakade med nya bostadsområden under uppbyggnad, var det ganska stökigt till en början. Jag var väldigt ung och oerfaren när jag började undervisa årskurserna 7-9 i en turbulent tid på en knökfull skola med alldeles för stora klasser.
Men du trivdes ändå med jobbet?
– Ja, jag lyckades ta mig igenom den värsta perioden och det blev riktigt roligt efter ett tag. Bild är ett både givande och viktigt ämne som skapar den kreativitet som sedan även spiller över på andra ämnen. Jag har ju också alltid läst mycket och under en kortare period arbetade jag även parallellt som svensklärare och upptäckte hur bra det gick att koppla ihop ämnena. Under den här tiden fick eleverna bland annat göra många illustrationer och även skriva dikter till sina bilder.
– Allt arbete hade dock ett dyrt pris som jag till slut fick betala. Efter många år, när en ny hösttermin hade börjat, märkte jag att jag hade svårt att lära mig namnet på de nya eleverna. Samtidigt kände jag mig både trött och yr, en känsla som förvärrades. Till slut insåg jag att något var på tok, men när läkarna undersökte mig så hittade de inget fel.
– Jag fortsatte jobba samtidigt som vi lärare fick alltmer administrativa arbetsuppgifter förutom själva undervisningen. Tjänsterna som skolkurator, psykolog och skolsköterska hade redan tidigare försvunnit från skolan eller skurits ner rejält.
– Detta var för mycket för mig, jag blev utbänd och tvingades sluta i förtid som lärare. Det gick så långt att jag under en period inte kunde vistas i miljöer där det fanns mycket ljud eller ljus, och jag kunde bara prata med en person åt gången.
Hur gjorde du för att ta dig ur det?
– Jag fick sätta igång att rehaba mig själv genom att måla. Jag gick även en påbyggnadskurs i grafik och blev medlem i konstnärernas kollektivverkstad vilket gav mig möjlighet att arbeta i deras fina grafiklokal. Det tog cirka fem år innan jag hade hämtat mig från den yrsel och allt annat som följde med utbrändheten. Tack vare skapandet fick jag god hjälp att ta mig ur den jobbiga perioden och nu målar jag, eller jobbar med grafik, mer eller mindre intensivt hela tiden.
I ditt arbete använder du flera olika tekniker. Vad är mest utmärkande med din konst?
– Ja, jag målar med akryl, olja och akvarell. Men ägnar mig även mycket åt grafik och collage. Jag är nyfiken av mig och har alltid velat testa på nya tekniker, vilket säkerligen även hänger ihop med att jag som bildlärare lärde ut olika tekniker. I min grundutbildning på Konstfack fick jag allt, vilket gjorde det svårt att bestämma sig både gällande teknik och motiv.
Läs mer om Marita Bergström och se fler målningar och grafiska blad på hennes hemsida.
– Att bara måla landskap eller stilleben skulle jag bli uttråkad av. Det måste finnas mer i mina målningar och det måste hända något som jag vill uttrycka. I början vet jag oftast inte riktigt hur bilden kommer att se ut. När jag jobbat ett tag börjar den leva sitt eget liv. Då kan det smyga sig in en räv som sätter sig i knät på en kvinna eller en katt som hoppar upp på en stubbe i bakgrunden av ett porträtt. Där har naturligtvis mitt intresse för naturen och samspelet mellan djur och människa en stor betydelse.
Du gör de flesta av dina skapelser hemma i ateljén. Beskriv hur den ser ut?
– Jag har min ateljé i en norrbottensgård som ligger i en by i utkanten av Luleå. Där kan vi se havet och har nära till skog och ängar – en miljö som jag verkligen trivs i. Jag har gjort i ordning och anpassat ett av rummen på övervåningen. Ateljén är 25 kvadratmeter stor och här brer jag ut mig, med mina tavlor och stafflier, intill ett stort fönster vilket skapar en härlig atmosfär och ett inspirerande ljus. Jag arbetar också regelbundet med grafik på KKV:s (Konstnärernas kollektivverkstad) fina grafikverkstad.
Genom åren har du varit med på många utställningar, både i Sverige och utomlands. Vilka är de mest minnesvärda?
– Ja, jag har haft en del separatutställningar och deltagit i samlingsutställningar runt om i Sverige. Egentligen är marknaden för konstutställare inte optimal där jag bor, utan de utställningar som har gått bäst har varit förlagda till landets sydligare delar.
– Senaste grupputställningen som jag var med på hölls i Blekinge. Jag hade då ett hästtema på mina grafikbilder vilket visade sig vara populärt. Alla mina bilder blev sålda och det kom även fram besökare som undrade om jag inte hade fler till försäljning. För ett antal år sedan var jag även med på utställningar i Sofia, i Bulgarien. Något som var en kul och annorlunda upplevelse.
– Under 2018 kommer jag att delta i några grupputställningar och i vår kommer vi att ha ”Öppen ateljé” i vår kollektivverkstad då vi självklart hoppas på många besökare.
Du har fått väldigt fin respons på dina målningar, bland annat ”Kattpojken” och ”Upp i det blå”. Berätta.
– ”Kattpojken” är ett porträtt av mitt barnbarn Noel och består av en liten pojke i blå kläder med kattmorrhår. Bredvid honom, på en stubbe, sitter en katt som också ville vara med i bilden. Det är ett av de porträtt jag är mest nöjd med.
– ”Upp i det blå” är en större oljemålning som består av tre kvinnor i ett lusthus ovan molnen. Det skulle kunna vara jag, och två andra kvinnor som jag tidigare jobbat med i grafiska sammanhang. Det är en målning som jag tycker väldigt mycket om.
– Att jag fått chansen att arbeta med bild och form känns som en ynnest. Det är något som både jag och andra människor verkligen mår bra av. Något jag lagt märke till, inte minst genom alla mina år som bildlärare i skolan.
Läs mer om Marita Bergström och se fler målningar och grafiska blad på hennes hemsida.
Du hittar även fler av hennes målningar på Svenska Konstnärers hemsida.
I webbshopen på Acolda.se finns Maritas signerade grafik, kort och bilder till försäljning.
Följ Marita Bergström på Instagram.
