Mordpodden gick från att vara ett skolprojekt till en av Sveriges mest lyssnade poddar. Varje söndag gräver Linnea Bohlin och Amanda Karlsson ner sig i ett nytt mordfall. Fascinationen ligger inte i det makabra utan drivkraften bakom.

– Eftersom det är så ofattbart är det också intressant att försöka förstå varför de skett.

Är er podd lika obehaglig som den låter?

Linnea: Det beror på vad man tycker är obehagligt. När man lyssnar på poddar kommer man ofta lite närmare historien än vad man gör med en tidning, där man ofta har en viss distans till det som berättas. Vi gör dem inte för att de ska vara läskiga, vi vill berätta om händelser som har skett i verkligheten. Alla är inte läskiga.

Amanda: I varje händelse vi förmedlar har en person mist livet. Det är helt enkelt verkligheten när den är som allra mörkast, så självklart är det obehagligt, speciellt när man tänker på att det vi berättar om verkligen har hänt. Och det får vi aldrig glömma bort. Om vi någon dag inte längre berörs av det vi berättar om, då är det dags att sluta med podden.

Hur fick ni idéen till podden?

Linnea: Idéen kom tredje året på vår journalistutbildning. Vi valde att rikta in oss på radio. Amanda ville göra en dokumentär och jag ville göra en podd om mordfall. På något sätt lockade jag över henne och så började vi utveckla den. Det var ett betygsatt skolprojekt som vi valde att publicera för att få göra hela processen.

Amanda: Vi utgick också mycket från vad vi själva brukar lyssna på och som tur var märkte vi att vi var intresserade av samma genre.

Hur togs den emot?

Linnea: Den seglade väldigt snabbt uppåt på topplistorna. Det tog bara fem dagar att hamna etta på iTunes som en av de snabbast växande poddarna. Det var häftigt att många hittade till den och började höra av sig till oss. Många gillade det långsamma tempot i podden och vi märkte att det fanns ett stort intresse för svenska kriminalfall.

Amanda: Att den togs emot så väl och att det gick så fort var verkligen ingenting vi hade väntat oss. Vi gjorde det som ett skolprojekt och hade ingen tanke på att någon vi inte kände skulle hitta den. Men efter allt arbete var det självklart en fantastisk känsla.

Vad fick er att bli intresserade av true crimes?

Linnea: Jag har varit intresserad av det väldigt länge, sedan gymnasiet. Jag har försökt reda ut varför jag dras till mordfall. Jag tror att det har att göra med det oförståeliga i hur man kan mörda en annan människa. På grund av pengar, svartsjuka och känslor som uppstår på några sekunder. Mitt sätt att försöka förstå har varit att läsa förundersökningar, domar och att prata om det med andra.

Amanda: Jag har alltid gillat deckare av olika slag och slukat poddar inom true crime, men jag trodde aldrig att jag skulle bli involverad i genren själv. Innan jag började med podden hade jag inte läst en enda förundersökning.

Vad finner ni mest fascinerande med mordfall?

Linnea: Det är nog att det krävs så lite att ta en människas liv, ofta är det snabba beslut. Unga människor som förstör sitt eget och en annans liv på grund av småsaker. Det kanske inte är fascinerande, men det är ofattbart. Sedan är det fascinerande att lära sig det svenska rättssystemet. Att det finns så mycket juridik bakom varje fall och att förstå de beslut som tas istället för att bli arg på man inte förstår.

Amanda: Det är så svårt att förstå att de här händelserna sker på riktigt. Att människor väljer att ta andra människors liv. Eftersom det är så ofattbart är det också intressant att försöka förstå varför de skett.

Vad är det främsta ni har lärt er om brott?

Linnea: I början handlade det väldigt mycket om kriminaljournalistik. Hur man hämtar ut en dom, hur en huvudförhandling går till och att försöka förstå sig på de olika trolighetsgraderna vid DNA-tester. Det var också anledningen till av vi gjorde podden. Att vi vill bli bättre på just kriminaljournalistik. Idag däremot handlar det om andra. Numera är det för att minnas de människor som vi pratar om och inte låta dem bli en del av statistiken. Att lära ut och sprida kunskap om det svenska rättssystemet och en möjlighet för människor att förstå och påverka.

Amanda: Någonting som har förvånat mig positiv är hur fantastisk teknik polisen har att jobba med. Det krävs ett så oerhört litet misstag från gärningspersonens sida för att polisen ska lyckas koppla rätt person till platsen och mordet.

Hur väljer ni vilka brott som får komma med? 

Linnea: I början av säsongen går vi ut med vilka områden vi kommer att besöka, till exempel Skåne. Vi frågar våra lyssnade om de har tips på brott som skett i närheten. Ofta öser det in med tips om nya och gamla fall från deras hemstäder. Vi går sedan igenom förslagen och tittar efter vissa element. Det är viktigt att det finns en bakgrundshistoria, en anledning till brottet och saker som går att diskutera. Vi väljer ut ett antal fall från olika tidsperioder och motivbakgrunder. Variation är viktigt för oss. Vissa vill bara höra nya fall och andra vill höra fall från 1800-talet som kanske är svårare att hitta dokumentation för.

Är mordpoddar den nya sortens deckare?

Linnea: Svårt att säga. Vi ser inte på podden som en roman, men vi försöker tänka på det som något avslappnande att lyssna på, som en ljudbok. Vi vill inte heller att de ska glömma att det är sanna händelser vi berättar om, utan att det är mer än bara en fiktiv historia. Men det finns definitivt en marknad för den här sortens berättelse!

Hur förhåller ni er till gärningsman och offer när ni tar fram avsnitten?

Linnea: Vi vill vara väldigt noggranna och ta beslut som vi står för 100 procent. Vi byter ofta namn på offer, inte alltid. Vi byter nästan alltid namn på gärningspersoner, även om det går att hitta lätt med en sökning. Det handlar inte bara om att skydda en människa som är dömd för ett brott, utan för att skydda deras lillebror, syster, mamma eller pappa. Det är information som lätt kan riva upp sår. Vi tänker på det etiska genom att ta bort de värsta detaljerna, det som inte är nödvändigt att ha med för att berätta vår historia. Vi har till viss del kontakt med offrens familjer. Ofta informerar vi dem om att vi tänker göra ett avsnitt och att de kan höra av sig om de har frågor eller synpunkter.

Vad får ni för respons från era lyssnare?

Linnea: Mycket kärlek. Vi får mycket frågor också, våra läsare är väldigt involverade. Vi har varit skonade från näthat. Redan från första början har våra läsare varit väldigt snälla. Ibland kan vi få någon fråga eller kommentar, då går det ofta att förklara lugnt och så vänder det. Vi får främst kärlek och lyssnare hör av sig varje söndag och ska dela med sig av sina tankar.

Amanda: Kontakten med våra lyssnare betyder oerhört mycket. Jag tror inte de förstår hur mycket vi tar åt oss av det de skriver till oss. Ett enda meddelande kan ge energi för en hel dag.

Vad blir nästa steg för er – kommer ni fortsätta med kriminaljournalistik?

Linnea: Jag vill fortsätta med kriminaljournalistik. Det var något som jag ville göra redan innan podden startade. Men jag är öppen för allt möjligt, kanske som utrikeskorrespondent eller ekonomijournalist. Vi tar podden år för år och hoppas kunna hålla på länge.

Amanda: Man vet aldrig vad som händer, men för min del tror jag att jag kommer lämna kriminaljournalistiken när Mordpodden är över. Däremot skulle det vara väldigt roligt att fortsätta inom poddvärlden på ett eller annat sätt.