Att måla och skapa har alltid funnits som en röd tråd i Cecilia Ciscars liv. Det började med människor och figurer i alla dess former redan vid barnsben och nu – ett halvt liv senare är det kvinnliga ansikten som är hennes signum.

– Människor är fascinerande, speciellt kvinnor. Vissa säger att det jag gör är porträtt av mig själv, berättar hon.

I sin ateljé i Spånga trivs Cecilia Ciscar som bäst. Här har hon sitt krypin. Här får hon skapa och experimentera bäst hon vill. Det är här det mesta händer. Men hon målar inte längre på staffli. Det är på golvet hon numera sitter, det är bekvämare och smidigare så. På golvet ligger stora, riktigt stora ark av plast och på dessa ligger den duk som snart ska förvandlas till något fantastiskt. På de många vagnarna finns färgtuber, i alla kulörer du kan tänka dig. Penslarna har också sin givna plats, någonstans där inne i rummet. Det är här, i det kreativa kaoset, som Cecilia skapar sina kvinnor – kvinnorna hon älskar så. Men det var långt innan kvinnor och kreativt kaos som Cecilia hittade sin passion för att måla och skapa. Redan som liten jobbade hon gärna med både pennor och penslar.

– Jag tyckte aldrig riktigt om skolan. Man kan säga att jag hittade min fristad i målandet. Jag kom hem med stora buntar av teckningar.

Hur skulle du beskriva din stil?

– Jag har gått två grundutbildningar eftersom jag tycker att det är bra att få lära sig grunderna. Utöver det har jag testat mig fram och format min egen stil. För mig har det varit viktigt att få gå min egen väg och att få känna mig fri. Jag jobbar mycket i lager. I början jobbade jag mestadels med pensel men jag har kommit på att palett-kniven är väldigt bra att använda. Då kan man karva och ta bort precis som man vill. Den ger mig möjlighet att experimentera mer.

Att experimentera, har du alltid gjort det?

– I början var jag lite ängslig och tänkte att saker och ting ska se ut på ett visst sätt. Men med åren har jag lärt mig att det inte finns något rätt och fel. En näsa för dig kanske inte är en näsa för mig. Måste man ens ha en näsa? Det känns skönt att jag har kunnat släppa på det där.

Kvinnor – varför målar du just kvinnor?

– Det har blivit så. Människor fascinerar mig. Kvinnor fascinerar mig. Det finns de som säger att jag målar mig själv, det är lite roligt att höra.

Du målar mestadels i olja, hur kommer det sig?

– Jag jobbar bara i olja. Jag trivs med det. Men utöver oljan jobbar jag gärna in olika, udda material. Det kan vara olika typer av bollar som jag till exempel använder som näsa. Jag har även testat på silvertejp. Decoupagepapper är något jag använder mig mycket av. Man kan likna det vid silkespapper. Det är roligt att testa olika material tycker jag.

Hur kommer du fram till vilket material som passar?

– Jag brukar gå i olika butiker och titta runt. Plötsligt fastnar jag för något och då måste jag ta hem det och prova. Personalen i de här butikerna känner igen mig och kommer gärna med tips på vad jag skulle kunna testa.

Berätta hur det går till när du skapar?

– Jag kan få en idé. Den kan komma när som helst egentligen. Det kreativa går inte att stänga av, på gott och ont. Jag tar med mig den idén och sätter mig och skissar upp den. Sen börjar jag måla. Ibland blir det vad jag tänkt mig, ibland inte. Ibland tar det flera dagar att jobba fram något och ibland går det snabbt. Jag har också lärt mig att det faktiskt går att måla över. Nu är jag inte rädd för att smutsa ner duken och att börja om.

Kontakta Cecilia här.

Finns det någon konstnär som inspirerar dig?

– Det finns många. Av någon anledning har jag fastnat för kvinnor. Men jag tycker mycket om Tove Jansson. Helene Schjerfbeck är också en konstnär och kvinna som jag tycker mycket om. Agnes Cleve är också en fantastiskt konstnär. Hilma av Klimt är också en inspirationskälla.  Det finns många konstnärer jag tycker om men de här gillar jag lite extra.

Du säljer mycket, hur har responsen varit?

– Det är roligt för jag märker hur fler och fler hittar till mig. Jag jobbar mycket med sociala medier och genom dem har jag fått mycket fin respons. Jag har fått höra att de finns de som börjar gråta när de ser mina målningar. Då känner jag bara ”wow”. Det är just det här jag sliter för och då är det så roligt att få den responsen, att få höra att jag berör.

Missa inte Cecilia Ciscars hemsida – besök den här.

Berätta om dina tidigare utställningar?

– Jag har ställt ut utomlands flera gånger. Bland annat i Hamburg, Vatikanstaten och Budapest. Jag har även ställt ut mycket i Sverige och mycket lokalt. Medborgarhuset Trappan i Vällingby har jag varit på flera gånger. Men häftigast var ändå i just Hamburg. Det var min första utställning utomlands. Då hörde de av sig direkt till mig. Jag fick ställa ut med fyra andra konstnärer. Det var verkligen ett kvitto på att det jag gör är bra.

Hur ser konstnärsåret 2018 ut för dig?

– Jag kommer att ha en soloutställning uppe på Höga Kusten. Jag kommer att ha en helt egen spårvagn i Mannaminne. Där ska jag hänga 27 målningar vilka jag jobbar för fullt med just nu för att hinna få klara i tid. Den kommer att hålla på 18 maj-30 september. Jag har även ett par andra ställen på gång men det är inte klart än. 2019 kommer jag att ställa ut i Filipstad. Det är också klart att jag kommer att ställa ut på Museet Kvarnen någon gång under 2019.

Läs gärna mer om Cecilias utställning på Höga Kusten här.