50 år fyllda fick Anna-Maria Johansson en dipp i livet… ”Är det inte mer än så här?” Då upptäckte hon Vedic Art och blev helt uppslukad av måleriet. Förutom akryl är bulgur, bibelblad och vissna blommor något hon gärna använder i sin konst.
– Det som är vackert, tillgängligt och som bidrar till bra struktur vill jag också använda i min konst.
Den kreativa sidan är något som alltid har funnits hos Anna-Maria. Det skulle dock ta många år innan hon matchade kreativiteten med måleriet… Något som tog henne till Paris finaste konstsalong.
Kärleken till landskapet Gotland är minst sagt påtaglig. Född och uppvuxen på ”ön” blev Anna-Maria Johansson så småningom verksam som lantbrukare. Tillsammans med sin dåvarande man drev hon två gårdar där både grödor och tamboskap stod i centrum. Under många år var tillvaron på gården Anna-Marias stora mission, men i samband med skilsmässan 1999 hamnade hon i ett av livets vägskäl.
– Jag behövde hitta något annat i livet. Jag bestämde mig då för att börja på högskolan i Visby för att studera till lärare. När jag var klar med utbildningen så ville jag dessutom vidga mina vyer, samtidigt som min äventyrliga sida behövde boostas.
Anna-Maria flyttade då till fastlandet och Västsverige. Två år blev det i Kinna innan avståndet till Gotland kändes allt för långt. Flyttlasset gick då till Stockholm där Anna-Maria fick en lärartjänst.
– Jag arbetar nu som specialpedagog – en administrativ tjänst där jag samordnar stöd för de elever som behöver det. Jag arbetar inte direkt med eleverna utan handleder, håller i utbildningar och workshops för lärare, fritidspedagoger och assistenter. Drömmen framöver är dock att kunna leva på min konst…
Det var när Anna-Maria fyllde 50 år som den stora vändningen i livet kom – och den började med en kris…
– När jag fyllde 50 år, och barnen var utflugna, kände jag att jag hade en riktig dipp i livet där det mesta kändes trist. Jag minns då att jag tänkte ”jag ska måla innan det här skitlivet är slut” och började söka runt om på nätet efter inspiration. Där kom jag in på en sida som handlade om Vedic Art…
– Det ledde till att jag anmälde mig till en kurs. Inombords kände jag en skräckblandad förtjusning och ärligt talat trodde jag inte att jag skulle klara av det. Tidigare har jag till och med haft svårt att få ner en streckgubbe på papper…
– Men när jag hade målat min första tavla var det som att en ny värld öppnades för mig. Jag blev helt uppslukad av måleriet och det blev sedan både grund- och fortsättningskurser i Vedic Art. Målandet blev en enorm vändning i mitt liv.
Ja, berätta vad målandet har betytt för dig?
– Jag blev helt uppfylld av det och målandet var ett behov som jag blev beroende av. På ett väldigt bra sätt och plötsligt kändes krisen som bortblåst. Måleriet har hjälpt mig att förstå livet och mig själv bättre, och att jag dessutom har hittat sätt och vägar att uttrycka mig på.
Berätta om den teknik du använder dig av.
– Jag använder mig av akryl, eftersom jag har dåligt tålamod och vill att allt ska gå väldigt snabbt. Det går dessutom att måla lager på lager och för mig känns det som ett helt annat flöde än oljemåleri ger. Jag använder nästan alltid lite struktur i mina målningar och tar då det som finns tillgängligt.
Vilket kan innebära?
– Till exempel bulgur eller saker från naturen. Vissna blommor och deras fröställningar är en favorit…
– Det jag ofta återkommer till i mina målningar, och som vissa människor blir provocerade av, är bibelblad. De håller ihop väldigt bra och är mer täta än silkespapper i sin struktur. Ofta kan man se bibelbladens text genom mina målningar, särskilt i mina äggtavlor.
Ja, berätta om dina målningar med djungel och ägg?
– Mina djungelmålningar är både abstrakta och figurativa. Jag använder en särskild teknik för att få ett djup i målningen och för att bladet ska se levande ut…
– Likadant är det med mina äggtavlor där bakgrunden är abstrakt men där betraktaren tydligt kan se ägget.
Läs mer om Anna-Maria Johansson på hennes hemsida.
– Jag har perioder i livet där jag tycker om att måla mycket figurativt eftersom det kan kännas skönt när man vet vad som ska göras. Men sedan kommer nästa period, en sorts bubbla, där det jag målar får bli vad det blir. Känslan får avgöra när målningen är klar.
Oavsett om du målar abstrakt eller figurativt så verkar naturen vara en stor inspirationskälla för dig. Stämmer det?
– Ja, min bakgrund som lantbrukare och att jag är gotlänning har präglat mig mycket. Den gotländska naturen är viktig för mitt måleri, vilket inte minst syns i min målning ”Memories from the island”. Men jag har även hittat fina substitut i Stockholms natur. Eftersom jag tycker om vatten och träd åker jag gärna till någon plats längs med Mälaren eller till Tyresta. Tystnaden är viktig för mig – något som är svårare att finna i Stockholm än på Gotland har jag märkt.
– För att stänga ute Stockholms oväsen har jag ofta på musik när jag målar. Det kan vara allt från yogamusik till hårdrock, och musiken brukar hjälpa mig att hitta en bra takt i måleriet.
Tidigare hyrde du en ateljé i centrala Stockholm, men den gav dig prestationsångest?
– Det var en källarlokal som inte passade mig. Bristen på ljus och att jag inte kunde se någon himmel hämmade min kreativitet… Dessutom blev det som ett tvång att ta sig till ateljén varje dag vilket gav prestationsångest.
– Därför valde jag att flytta hem ateljén till min lägenhet istället. Det är mitt matrum som jag har möblerat om för att få bästa känslan i min hemmiljö. Det är klart att jag önskar att ateljén skulle vara större och att jag skulle slippa vissa begränsningar. Men just nu fungerar det bra och vi får se om drömmen om att köpa ett rymligt hus i framtiden uppfylls.
En annan dröm som du hade var att ställa ut dina målningar. Det gjorde du för några år sedan… Berätta?
– Ja, det var för fem år sedan och jag minns att det var väldigt nervöst… Jag hade då bara målat i två år och det kändes jättestort att ha utställning. Som tur var gick det väldigt bra – jag fick mycket uppskattning av besökarna och sålde de flesta målningarna.
– Det ledde till att jag så småningom vågade söka till en jurybedömd utställning på Edsvik Konsthall. ”Ljuset från Norden” hette den och jag lyckades få med två av mina målningar. Det kändes som ett lyckokast och jag är väldigt stolt över mig själv för att jag vågade följa min inre röst och gjorde det som kändes rätt…
Något som också ledde till att du nyligen ställde ut sex av dina målningar på Louvren i Paris?
– Ja, efter utställningen på Edsvik blev jag kontaktad av en gallerist som hade sett mina målningar. Och det var hon som bjöd in mig att ställa ut, 19-21 oktober, på Louvren i Paris.
– Det kändes nästan overkligt att jag fick ställa ut sex målningar där, och jag har nog inte riktigt förstått förrän nu. När jag var på väg till Paris kändes det mest som ett jobb som skulle utföras. Min son och jag hjälptes åt att hänga tavlorna. Jag var mycket nöjd med resultatet, och inte minst med placeringen av mina tavlor i montern. Mina målningar hängde nämligen mitt emot tre Picassomålningar. Något som kändes absurt och fantastiskt på samma gång…
– Senare samma kväll hölls vernissagen. Efter att ha köat en bra stund fick jag komma in. Det visade sig att det var över 6000 gäster på plats, varav 800 var konstnärer från 25 olika länder.
Kan du beskriva känslan under själva vernissagen?
– Det som berörde mig mest var att det var så många olika människor på plats. Allt från folk som hade flotta kostymer eller galaklänningar, till renodlade bohemer. En insikt jag fick var att konst är för alla. Det där med kultureliten suddades fullständigt ut och det kändes fantastiskt att alla samhällsklasser fanns representerade.
– Känslan var både avväpnande och befriande att alla som tycker om konst fick möjligheten att besöka Louvren den kvällen.
Sammanlagt hade utställningen cirka 21 000 besökare under tre dagar. Minns du vad besökarna sa om din konst?
– Egentligen gillar jag att måla mest abstrakt, men till Parisutställningen så hade jag med tre äggtavlor och tre blomtavlor… Framförallt äggtavlorna fick mycket uppmärksamhet och människor hade lätt att ta dem till sig. Ägg och frö är början till allt liv och är något som berör många.
– Något annat som jag fick höra var att mina målningar bar på en extra dimension. Det beror på att jag har med bibelblad i dem och att det ger en speciell struktur och ett djupare budskap.
– Sedan ska jag givetvis erkänna att det kändes fantastiskt med all bekräftelse som jag fick. Jag är oerhört glad att min konstnärliga förmåga kommit upp i ljuset och att jag nått så långt. Jag skulle beskriva mig själv som ödmjuk men tuff, med en inre kraft som jag inte kan styra över. Måleriet är något jag är tvungen att göra eftersom jag då kan vara sann mot mig själv.
Läs mer om Anna-Maria Johansson på hennes hemsida.
Här kan du följa henne på Instagram och på Facebook.
Du kan även läsa mer om Anna-Maria och om Vedic Art här.
