Kia Kinell är från början akvarellist och älskar att experimentera i förhållandet mellan vatten och pigment. Hon får pappret att ”prata” för sig självt – samtidigt som pigmenten arbetar var och en för sig och blandas slumpmässigt.

– Bilden växer fram och du vet aldrig hur den blir. En viktig sak är att inte kritiskt granska vad man gjort utan snarare om man har lyckats med sin uppgift. Kontraster, färgblandningar, ljusinsläpp och lager på lager är mina styrkor.

– En uppgift som vi konstnärer har är kommunikationen – något som är viktigare och mer intressant än att måla föreställande bilder eller självklara motiv.

Kia Kinell har nyligen avslutat en utställning i estländska Tallin. Ingen ny utställning är ännu inplanerad men Kia ser fram emot att så småningom ställa ut även på andra håll runt om i Europa. Hennes konstnärliga kavaj som dessförinnan mest hängt på Södermalm i Stockholm, och runt om i övriga landet, börjar nu kännas för trång…

Kia Kinell.

Stor-stockholm och dess förorter har alltid varit Kia Kinells hemvist. Under uppväxten bodde hon i södra förorten Bagarmossen och det var i grundskolan som färg och form tog fart och blev viktigt för henne.

  Jag minns att teckningslektionerna i högstadiet var väldigt styrda och oftast var det ett specifikt motiv som skulle tecknas av. Men så kom en lektion med ”fri teckning” och jag kastade mig då över papper och oljekritor. Det blev en teckning som jag färglade lika intensivt som prideflaggans intensiva färger. Mitt mönster och prideflaggans mönster är nästa exakta kopior.

– Då kom läraren fram till mig och sa ”vet du vad du har gjort”? Jag trodde då att jag skulle få skäll men han sa istället att jag var begåvad och kunde blanda färg. Teckningen satt sedan uppe på väggen i klassrummet under hela högstadiet, jag minns det såväl eftersom det var första gången någon hade sagt till mig att jag kunde måla.

Kias kreativa sida har alltid stuckit ut och hon har förvaltat påhittigheten på olika sätt. Det började med att hon sydde egna kläder, klädde om möbler samt att hon inredde andras hem. Något som spred sig så mycket att tidningen ”Hem Ljuva Hem” fotograferade en lägenhet där Kias konst lyftes fram.

– Jag och några kompisar hyrde en målarfröken/konstnär under en eftermiddag i ett galleri i Gamla Stan. Där fick vi med akvarellen som material lära oss grunderna i akvarellmåleri och måla föreställande motiv. Det var i början av 2000 talet.

– För andra gången fick jag bekräftelse på att jag kunde hantera färger, blanda färger och att färgkomposition var en av mina styrkor. Hon sa ”nu ska du gå målarkurs hos mig” och så blev det under några år. I samma veva hade jag min första utställning tillsammans med andra elever.

Läs mer om Kia Kinell och se fler av hennes målningar.

Att konst inte är lätt att livnära sig på upptäckte Kia ganska snart. Därför utbildade hon sig till socionom och familjeterapeut. Kia arbetade inom kommun och Landsting innan hon så småningom tog nästa steg i yrkeslivet:

– Jag startade eget företag, ”Kia Kinell Öppna Samtal”, 2008 eftersom jag ville kunna styra mer över mina arbetstider, och på så sätt hitta mer tid åt mitt måleri. Bildterapin kom in i behandlingsrummet och det blev ett behagligt sätt för klienterna att lösa sina inre konflikter på genom att måla och inte prata så mycket.

– Bildterapi har ett annat språk och andra sätt att kommunicera. Tolkningen av den första målade bilden kan beskriva den inre konflikten mina klienter upplever och det blir utgångspunkten för att måla en bild till. Jag ber klienten att måla samma bild igen med en annan form och andra färger, och så håller man på under en längre tid. Vinsten är att mina klienter får kontakt med känslor som tidigare har legat lite i det fördolda.

Men vid den här tiden hade du också hunnit komma igång med målandet?

– Jag experimenterar mig fortfarande fram och 2010 blev akryl- och gouachemåleriet mera centralt i mitt måleri. Att måla på annat papper och stora format blev en framgång. Jag använder tjockt tjärpapper – likt sådant man använder som isoleringsmaterial vid husbygge – och istället för pensel använder jag mig ofta av roller.

– När jag målar med gouache brukar jag hyra in mig i en stor lokal eftersom tekniken, med allt stänk och slask, kräver mycket utrymme. När jag målar i akryl så brukar min hemma-ateljé räcka gott.

Vilka är dina främsta sidor som konstnär?

– Oj, svår fråga. Men definitivt är jag duktig på färgkomposition, kontraster och det abstrakta. Att kunna hitta på nya saker är helt avgörande för mitt konstnärsskap. Jag brukar få höra att folk gillar mina stillsamma och vackra bilder, och att jag just kan förhålla mig till min påhittighet och leka med perspektiv. Några har berättat för mig att man kan se en röd tråd i min konst men att det alltid ändå är olika.

– Något annat som är tydligt i mina målningar är att jag gillar trix & fix och häll & dräll. Jag är inte rädd för att använda krita, tusch, hushållspapper, spackelspaden och massor av vatten. Just små bitar av hushållspapper brukar jag måla in för att bygga struktur. Genom att låta allt flöda så skapas bilden och nya former framträder.

– Ytterligare en sak som är unik för mig är att jag vågar använda stora format i mitt gouachemåleri. Jag tror att jag är ensam i Stockholm med detta, vilket verkligen har blivit en stor succé.

Går det att dra några paralleller mellan konst och terapi för dig?

– Jag arbetar mycket med kontraster och struktur, lager på lager, i allt jag gör. Även terapin fungerar på det sättet. Även ljusinsläpp måste finnas när man bygger bilder och människor – något jag vet att jag är väldigt duktig på.

Kia Kinells inspirationskällor är många. Några hon nämner med extra värme är olika konstutställningar, musik, teater och dans. Dessutom bläddrar hon flitigt i olika konstböcker. När Kia fastnar och inte vet vad hon skall göra med målarduken så har hon ett alldeles eget sätt att ta sig in i måleriet.

– Då brukar jag måla med fel hand, använda plastfolie för att skapa mönster eller välja ut den fulaste färgen jag vet, exempelvis äckelgrön, vilket får mig förbannad. Sedan brukar jag slänga på grejer som silkespapper, plastfolie och salt – och då brukar det lösa sig och jag ser hur jag ska gå vidare. Tålamod, bra färgkänsla och ett utvecklat sinne för detaljer är egenskaper som jag är stolt över.

För en tid sedan ställde du ut dina målningar i Tallin. Berätta.

– Tallin var väldigt kul. Det var första gången utanför Sverige för mig och det var en riktig hit. Jag samarbetar med konstnärsnätverket Artnetco som har utställningshallar runt om i Europa och det lär definitivt bli fler utställningar utomlands för mig. Tidigare under 2018 ställde jag även ut på Mannaminne i Kramfors.

– ”Vanliga utställningar” i Sverige har mer eller mindre blivit vardagsmat för mig och jag har flera gånger ställt ut på Galleri Bellman och Galleri Greger i Stockholm. Nu letar jag ständigt efter nya spännande platser att ställa ut på.

Kan du ge några exempel på sådana platser?

– Jag vill ha något som sticker ut. Tidigare ställde jag till exempel ut flera målningar på ett häftigt kontorshotell på Östermalm. Det var en lite annorlunda idé som blev lyckad, och jag sålde snabbt 10 av mina målningar på plats. Jag har också blivit utvald som en av flera konstnärer att representera Sverige på en stor konstutställning i Paris på Champs-Élysées, Grand Palais.

– Ett annat roligt minne var när ”Den Nya Akademien” arrangerade en kulturhelg under Skanstullsbron på Södermalm i somras. Vi konstnärer visade då upp våra verk ackompanjerade av en symfoniorkester som hade bjudits in. Där blev jag även tillfrågad att måla live inför publik – vilket var första gången jag gjorde live performance. 50 tuber färg, en massa dukar och 40 barn som målade tillsammans med mig skapade en riktigt härlig inramning.

– Det blev så populärt att jag nu även håller målarkurser för barn hemma hos mig.

Du är med i Den Nya Akademien och i Svenska Konstnärsförbundet. Du har ställt ut på Mannaminne, i Tallin, på Edsviks Konsthall och på Väsby Konsthall… Vad väntar härnäst?

– Under 2019 ställer jag ut på Galleri Bellman på Södermalm, 16:e till 23:e maj, med vernissagen den 18:e maj. Jag kommer även att ägna mycket tid åt måleriet i min ateljé.

– Något som är viktigt för mig är att få igång kommunikation och ett samtal om konsten i stort. Hur slarvigt får till exempel tavlorna hänga och hur inreder man sitt vardagsrum med konst på bästa sätt!? Kontraster gör stor skillnad – något jag gärna hjälper och tipsar folk om.

– Terapeutiska processer påminner om målarprocesser och likheten är att byta perspektiv, vända upp och ner på sina föreställningar, göra kullerbyttor, pröva en helt ny galen idé och framförallt måste man vara modig. Att lägga en målning på gatan utanför ingången till galleriet är en galen och rolig idé. Människor stannar upp och undrar vad de ska göra med den upphittade målningen. Disciplin, tålmodighet och nyfikenhet är tre egenskaper som jobbar bra tillsammans.

Slutligen – vad är konst för dig?

– Ett ord och ett sätt att tänka.

Läs mer om Kia Kinell och se fler av hennes målningar.

Här kan du följa Kia på Facebook och/eller på Instagram.