Gotländsk historia – mer rysk än svensk

| | Bokhandel  | Sponsrad

Författaren och historikern Tore Gannholm har gjort det igen. I hans nya bok ”Gutland – Varjagernas hem” får läsarna följa med på en spännande historisk resa som kretsar kring handelsrepubliken Gotland. Boken slår bland annat hål på myten att Östersjön skulle varit vikingarnas tillhåll.

I april släpptes boken "Gutland - Varjagernas hem" där det, bland annat, står om hur de gutniska handelsmännen tog Kiev från Khazarerna år 882 och tillsatte Oleg som härskare.
Boken blev en naturlig uppföljare till ”The Gotlandic Merchant Republic and its Medieval Churches” som kom förra året och då hade stor release på bokmässan i en storstad. Göteborg eller Stockholm kanske ni läsare tänker, men rätt svar är St. Petersburg i Ryssland. Gotlandsförfattaren Tore Gannholm berättar varför.

– Varjagernas, det vill säga gotlänningarnas historia och kyrkor, och ryssarnas historia och kyrkor går hand i hand. Det går över huvud taget inte att läsa om gutnisk och rysk historia, eller deras kyrkor från den tiden, på något svenskt universitet. Den här boken bryter ny mark och avslöjar mycket som tidigare varit okänt för de flesta svenskar.
– I St. Petersburg fick jag många kontakter, särskilt på Hermitaget, som resulterade i att jag i oktober förra året blev inbjuden till en stor konferens där jag presenterade de tidiga gotländska krucifixen från andra halvan av 900-talet. Förlagorna finns i elfenben i Konstantinopel och i trä finns de bara på Gotland.

Att det blev just Gotlands historia som Tore Gannholm snöade in på är inte så konstigt. Han är själv Varjager-ättling och född i gotländska Burs. Som liten umgicks han mycket med sin farfar och följde med honom om dagarna när han besökte sina arbetslag som arbetade i skogen. Det blev redan då mycket prat om österländska Miklagårdar vilket tidigt väckte ett historieintresse hos Tore.

– Min författardebut gjorde jag 1990 när jag skrev boken ”Gutarnas historia”, som skulle ligga till grund för senare forskning. För 27 år sedan fanns det absolut ingenting om gotländsk historieforskning då den allmänna uppfattningen tycks ha varit att ”Gotland nämns sällan i källorna varför man antog att Gotland inte hade någon direkt historia eftersom det ju bara bodde bönder där". Men den här boken gick verkligen hem bland folk och 7000 exemplar av den första upplagan sålde snabbt slut.

Tore hade precis startat en ny karriär som konsult och fått de första kunderna. Något som Kuwait-kriget satte stopp för och som gjorde att han fick ägna mer och mer tid åt själva forskandet och skrivandet. Några år senare kom hans första stora genombrottsbok ”Gotland – Östersjöns pärla” som ger läsarna en större överblick över Gutarnas och Östersjöns historia.

– ”Gotland – Östersjöns pärla” kom ut i en nyutgåva för fyra år sedan. Denna gång skriven på engelska, "Gotland the Pearl of the Baltic Sea Center of commerce and culture in the Baltic Sea region for over 2000 years". Då hade jag hunnit sammanställa väldigt mycket material som jag hade och som jag kompletterade nya boken med. Bland annat har jag scannat in historiskt viktiga bilder som ger boken en helt ny dimension.


Nästa stora projekt för Tore Gannholm blev en bok om ”Den gotländska handelsrepubliken och dess medeltida kyrkor”. Ett projekt som var både krävande och givande, där han fick göra allt jobb själv. Något som bland annat innebar att han tog massor av foton i kyrkorna. Boken består av totalt 1400 bilder och Tore arbetade många timmar varje dag under två års tid. Slutresultatet fick väldigt fin respons.

– Boken har mottagits enormt fint runt om i världen. Det finns väldigt mycket som är unikt med den gutniska kyrkokonsten. När det egna behovet av dopfuntar på 900- och 1000-talet var mättat började man på 1100-talet göra dopfuntar i kalksten som gick på export från Gotland till resten av östersjöområdet. Man har identifierat fler än 1500 exporterade dopfuntar.
– En annan intressant företeelse är en mosaik i den kända Hagia Sofia katedralen i Istanbul som visar Leo VI:s hyllning till Kristus. Leo VI var barnbarn till den gotländske Varjagen Ingr. Där kan man observera en tofs i pannan på Kristus som annars bara finns på glasmålningarna i de gotländska kyrkorna.