Ett destruktivt bandförhållande under gymnasiet gjorde att de fann varandra och började skapa musik i smyg. I en lokal intill en ishockeyhall utvecklades embryot som kom att bli EYES EYES. Nu släpper de sin debutsingel ”Annabelle”.

– ”Annabelle” handlar om en vän till mig som alltid bar runt på en stor kniv, säger bandets sångare Johan Barrett.

 

Till att börja med, vilka är ni?

– EYES EYES är en svensk-amerikansk popgrupp.

Ni båda har varit en del av den svenska indiescenen länge – men hur hittade ni varandra?

– Vi gick på samma högstadium. Markus var en lång ranglig hårdrockare och jag en nördig fjortonåring, nyss hitflyttad från USA. Dock var det inte förrän på gymnasiet då jag sjöng i ett annat indieband som jag började hänga med Markus. Markus hade då bytt hårdrocken för britt-pop och hade ett band ihop med Pelle Hellström (Nordpolen) och hans storebror Klas Hellström. Jag tyckte Klas var sjukt cool. Han rökte, spelade gitarr som om han struntade i allt, och hade hål i örat. Sådana saker som imponerar på en som ung. I deras repa började jag och Markus skriva musik i smyg.

 

Debutsingel alltså, hur pepp är ni?

– Det känns otroligt spännande, men denna singel är bara den första av en rad olika singlar vi kommer släppa.

 

Berätta om ”Annabelle”!

– En vän till mig bar alltid runt på en stor kniv. Hon var en drottning i mina ögon. Låten handlar om henne.

 

 

Vad jag förstår var det många musikjournalister som fick en chock när de öppnade brevlådan nyligen – vad hade ni skickat?

– Haha ja. Vi skickade rufft förpackade knivar till olika musikjournalister och bloggare inför vårt debutsläpp ”Annabelle”. Vi ville skapa ett fysiskt intro till ”Annabelle”. Hon var underbar och galen på samma gång. På knivbladet hade vi skrivit en länk som länkade vidare till vår musikvideo. Det första man ser i videon är hur huvudkaraktären målar sina läppar röda och speglar sig i en köttkniv.

 

Ni har samarbetat med flera välkända namn – måste kännas riktigt roligt?

– Det har känts som en semester på en paradisö med några orkaner däremellan.

– Efter att jag och min vän Lars Skoglund släppte Barrett/Skoglund (pop på svenska) och det hade gått en tid började jag sakna att jobba med Lars. Jag frågade om han ville producera vårt band EYES EYES och han blev pepp. Lars har haft ett finger med i spelet bland Sveriges största nationella och internationella framgångar, just nu aktuell som trummis med Lykke Li och Shout Out Louds. Han har även varit grammisnominerad som Årets producent tillsammans med Markus Krunegård för albumet Mänsklig värme. Musiken är inspelad och mixad av Daniel Bengtsson i Studio Rymden. Daniel har tidigare bland annat jobbat med grammisvinnarna Goran Kajfes & Subtropic Arkestra vars vinnande album han mixade. Men även band som Veronica Maggio och The Plan för att nämna några. Då de är så meriterade har det känts extra kul. Daniel och Lars idéer och känsla var extremt inspirerande för oss och den avgörande pusselbiten för att låtarna skulle komma helt till sin rätt.

 

 

Var hittar ni er inspiration?

– Min uppväxt i USA är närvarande i mitt skapande. Jag blir även inspirerad av Markus historier från när han turnerade världen runt som ljudtekniker och de sjuka saker han då varit med om. En galen anekdot är om hur han och bandet som han turnerade med blev hotade med pistol av en arrangör i Peru att genomföra en spelning och hur de flyr till flygplatsen med arrangören hack i häl… Inspirationen till musiken kan komma när som helst. Oftast har Markus en liten melodi som jag börjar sätta ord på. Det kan börja med en iPhone-inspelning som skickas mellan oss. En av de kommande singlarna blev till då Markus hittade en gammal tramporgel från tidigt 1900-tal i sin sommarstuga. Det fanns en sådan magisk känsla i den inspelningen jag fick från Markus. Orgeln, hans nynnande sång, fåglarna och den surrande gräsklipparen utanför.

 

Stockholm – är det en inspirerande miljö att skapa i?

– Absolut, att bo i en stad som man kan promenera runt i älskar jag, då jag får panik på tunnelbanan passar det mig. Markus bor i Uppsala så vi hänger en del på Luzette på stationen då det är enkelt att ta sig därifrån hem. Ett härligt vattenhål på ett ställe som Centralen, som länge bara varit ett skithål som man ville fly ifrån. Stockholm är också en bra stad att kunna gömma sig i, kunna iaktta människor. Det finns dessutom massa klubbar att inspireras av.

 

Vad händer framöver – många spelningar i sommar?

– Det kanske dyker upp en hemlig spelning, vi har lite grejer på gång.