Meith Fagerqvists intresse för konst kom redan i tonåren. Hon utbildade sig till kartograf men kände att hon hade gått vilse på livets konstnärliga väg. Till slut hittade hon tillbaka till den fantastiska tredimensionella lerkonst hon älskar.

Meith Fagerqvist är uppvuxen i Nacka utanför Stockholm men har numer sin ateljé längre ut, i Hänkelhuset i Gustavsberg. Där skapar hon sina färgstarka skulpturer i betong, mosaik och sten – men det är framförallt hennes lerfigurer som lockar konstälskare runt om hela landet.

Meith Fagerqvist utanför sin ateljé i Hänkelhuset.

Länge trogen sin födelseort. Det är en beskrivning som stämmer in på skulptören Meith Fagerqvist. Hon är född och uppvuxen i Nacka, och det var först för tre år sedan som hon sökte sig några kilometer längre från Stockholm då Gustavsberg blev hennes bostadsort. Redan under gymnasiet hade Meith konst i tankarna, men eftersom hon inte lyckades komma in på Konstfack så sökte hon andra sätt att få utlopp för sin kreativitet.

– Jag började på en kartritarkurs, och utbildade mig så småningom till kartograf. Något jag arbetade med i 40 år då jag bland annat besökte många länder i Europa och Afrika. Resor som låg till grund för mitt arbete med skolkartor och skolatlaser. Det kändes kreativt och var ett substitut för min konst, men jag insåg att jag saknade det tredimensionella konstnärliga uttrycket som jag hade börjat med i tonåren.

– Även familjelivet var något som jag prioriterade, och det var först när mina barn var utflugna som jag kunde uppta skulpterandet genom kurser på kvällstid och somrarna på folkhögskolor. Jag valde sedan att gå i pension tidigt vilket innebär att jag nu kan ägna mig åt skulpterandet på heltid.

Berätta om de olika material som du arbetar med?

– Egentligen är det så att jag går runt och bär på bilder, funderingar och uttryck. Det är svårt att svara på exakt varifrån alla idéerna till mina skulpturer kommer. Det kan vara både från vardagen och från intryck av olika filmer, både dokumentärer och spelfilmer.

Läs mer om Meith Fagerqvist och se fler skulpturer på hennes hemsida.

– Lera är mitt favoritmaterial eftersom jag både kan lägga till- och ta bort ytor. Jag jobbar även mycket med raku, som är en gammal japansk bränningsteknik. När skulpturen är klar så sätter jag in den i en gasoleldad ugn utomhus, vilket medför att slutresultatet kan vara ganska svårstyrt. Ibland blir det inte som jag tänkt mig och då får jag helt enkelt börja om från början igen.

– Jag har även provat på att skulptera i betong och mosaik, och gått kurs i stenhuggeri. Jag tycker det är spännande att prova på olika material och undersöka hur jag kan överföra mina idéer och uttryck till dessa material. Men eftersom det inte går att lägga till något som tagits bort så är det svårt att få till samma detaljrikedom som när man arbetar i lera.

”Han och hon”.

Varifrån hämtar du inspiration till dina fantastiska figurer och skulpturer?

– Mina figurer består ofta av abstrakta ansikten och människor som lämnar utrymme för betraktarens funderingar. Upplevelsen och känslan skiljer sig mycket beroende på vem betraktaren är och vilken bakgrund han eller hon har.

– Jag inspireras mycket av olika människor i deras vardag, och mina tankar på vilka möjliga situationer och öden som de ställts inför. Livet självt kan vara väldigt abstrakt – precis som mina skulpturer kan vara.

”Hemligheter”.

– För några år sedan gjorde jag en serie med krigare. Det var en idé jag fick efter att ha tittat på en dokumentär om mongolhärskaren Djingis Khan. Krigarna var snyggt klädda med fina huvudbonader och västar, något som jag ville omsätta i min verksamhet. Våldet var dock något jag inte var positiv till men med tanke på att mina krigare hade så stela armar så kunde de inte använda sina vapen utan dessa symboliserade endast deras maktposition.

– Andra skulpturer påminner om alla afrikanska damer som jag mött vid mina resor i Afrika. Rakutekniken som jag använder ger kontraster mellan de glaserade färgade ytorna och de oglaserade partierna där den vita leran blir svart vid rakubränningen.

”Dam med grön klänning”.

Sedan sex månader arbetar Meith Fagerqvist i Hänkelhuset, som är en del av det gamla Gustavsberg. Hon är en av 10 konstnärer i samma ateljéförening där hälften jobbar i keramik och resterande är målande konstnärer. Meith har även en förkärlek till ”solens och vindarnas ö” och sedan många år tillbaka tillbringar hon både vinter- och sommarmånader i sitt fritidshus på Öland som även är utrustat med en raku-ugn. Hon brukar även vara med på olika utställningar, både i Stockholm och på Öland.

– Jag har varit med på många samlingsutställningar och jag tycker det är oerhört inspirerande att ta intryck av- och umgås med andra tredimensionella konstnärer. Tidigare år ställde jag ut på både Galleri Bellman och vid Stockholms Konstsalong. Fördelen med att ställa ut som skulptör är att jag ”sticker ut” bland konstnärerna eftersom de flesta annars är målare.

– Jag brukar även vara med som utställare på ”Ölands skördefest” som äger rum på hösten varje år. Vanligtvis bor det runt 25 000 på Öland, men under perioden för Ölands skördefest brukar ön befolkas av en kvarts miljon besökare. Det är väldigt trevligt och roligt att få visa upp mina skulpturer där.

”Baletten”.

Under 2018 kommer Meith Fagerqvists skulpturer att vara en del av höstens spännande skördefest på Öland. Hon kommer även att vara med på samlingsutställningar i Nora Konsthall, Konstsalongen i Stockholm och på Galleri Riddaren i Gamla Stan.

Läs mer om Meith Fagerqvist och se fler skulpturer på hennes hemsida.

Du kan även se fler av hennes skulpturer på Svenska Konstnärsförbundets hemsida.

Här kan du läsa mer om ”Konstnärsgillet Mellersta Öland”.

Meith är även medlem i ”3d-gruppen”. Denna kan du läsa mer om här.

”Väntan på tåg”.