En stor händelse i livet fick Britt-Inger Vikberg att byta bana helt. Tack vare meditationen och beslutsamheten hittade hon den konstform som hon idag älskar och som gör att hon kan vara med och förändra tillvaron för hundratals barn.
Har du alltid varit duktig på att måla?
– Nej, i skolan var jag jättedålig i teckning. Jag kunde rita ett hus med hjälp av en linjal, nej det fanns ingen konst i mig då. Jag var avundsjuk på min kompis Gunilla som var duktig på att teckna.
Det är en händelse i ditt liv som fick dig att faktiskt börja måla – berätta!
– Jag jobbade på ABB fram till att jag var 58 år. Under åren där hade jag flera olika roller, bland annat chef och löneadministratör. När de flyttade till Västerås avslutade jag min anställning. I början var det svårt att finna sig i att vara hemma. Jag tappade all social kontakt som jag hade haft när jag jobbade och fick då börja bygga upp ett nytt nätverk för att komma ut och träffa folk. Man kan säga att det blev ett vakum-tillsånd.
– Jag och min vännina tog tillfället i akt och åkte upp till Rättviksgården och där kom jag in på meditationen. Det var då som jag började känna att jag var på banan igen och det var tack vare meditationen som jag också hittade skapandet och konsten.
– Jag gick en kurs i encaustic art och där behöver man inte ha den där konstnärliga ådran utan det är mer att man leker med färgerna. Efter det köpte jag material och papper och började så smått själv, jag tyckte det var roligt och jag blev glad av de glada färgerna.
Hur samspelar meditationen och konsten?
– Jag började med att meditera innan jag målar ibland funkar det att måla då och ibland funkar det inte alls. Det är väldigt beroende på sinnesstämningen. Jag kan inte tvinga mig själv att måla utan jag måste komma in i den där speciella känslan. Jag har min ateljé i en lägenhet i stan och det funkar bra eftersom jag måste vara alldeles ensam, jag vill inte ha störande objekt. Katten jag har hemma kan vara just det.
Du skänker alla intäkter till ”Operation Smile”, hur kommer det sig?
– Jag satt en dag och titta på tv och då kom ett inslag om en pojke med gomspalt. Den där pojken etsade sig fast och jag tänkte att jag på något sätt ville bidra till att hjälpa barn som honom. Målandet blev mitt sätt att bidra på. Att kunna skänka pengarna har givit mig en helt annan mening med livet.
– När jag hade en utställning på Stadsbiblioteket i Ludvika kom det mycket folk och många av dem tog kontakt med mig efter för att köpa min konst. Jag sålde allihopa för en billig peng och skänkte allt till ”Operation Smile”.
Hur skulle du själv beskriva din konst?
– Det är färger! Det första som ögonen dras till är färger som man tycker om. Själva motivet ligger i betraktarens ögon, man ska kunna använda sin egen fantasi. Det du ser, det är rätt, även om någon annan ser något helt annat. Jag tycker att fantasin har kommit i skymundan i det liv vi lever idag. Det är så mycket annat som ska stämma i livspusslet.
Hur går det till när du målar?
– Jag vill inte ha några saker liggandes över mig, det ska inte finnas några måsten utan jag vill ha en hel dag och en hel kväll på mig eftersom jag inte vet var tavlan tar vägen. Jag åker in till min ateljé och sätter mig och mediterar, hur länge beror helt på dagsformen. När jag mediterat klart känner jag att nu kan jag komma igång. När jag sen känner mig färdig är det som en urladdning, då blir jag trött. Det är viktigt att jag får ur mig det jag vill och efter ett tag känner jag ”nu går det inte mer, nu får jag sluta”. Det kan hända att jag går tillbaka efter någon dag och tittar och då kan jag se nya saker.
Var hittar du din inspiration?
– Det är svårt att säga, den kommer till mig under meditationens gång. Men om jag tittar tillbaka är det ofta saker som hänt i samhället och världen. Till exempel den stora skogsbranden i Västmanland, den måste ha inspirerat mig eftersom jag har en stor tavla där man tydligt kan se likheter med branden. Det är en befrielse för mig att få hålla på med färgerna.
Berätta om dina utställningar du haft genom åren?
– Jag har mest fokuserat på att få mina tavlor sålda, för att kunna skänka pengarna. Men den första utställningen på Stadsbiblioteket i Ludvika för tre år sen har såklart betytt mycket. Efter det har jag ställt ut på ABF i Ludvika och på flera PRO-evenemang.
