”Att aldrig ge sig” – Svante Trottestams oljemålningar blir nu rosade på jurybedömda utställningar över hela Sverige

Omslagsbild: ”Balansakt”, oljemålning.

Interiörer, fasader och landskap är hans tre vanligaste motivkretsar. Svante Trottestams prisbelönta oljemåleri inspireras av skuggspel och figurer som väcker betraktarens fantasi till liv. Under 2018 ställer han ut sina gåtfulla målningar på bland annat Stockholms Konstsalong och Södertälje Konstförening.

Något som Svante Trottestam ser fram emot, under 2019, är att ställa ut sina målningar på Göteborgs konstförening under april och maj månad. Där är vi inte riktigt ännu, och även 2018 är ett bra utställningsår för Svante. Under mars och april månad ställde han ut både på Stockholms Konstsalong och Spånga Konstförening – och i augusti får besökarna chansen att njuta av hans oljemålningar i samband med utställningen på Södertälje Konstförening.

Svante Trottestam är född och uppvuxen i Uppsala. Han är yngst i den fem personer stora syskonskaran som idag är utspridd i landet, och där alla har högst skilda karriärer: revisor, läkare, lärare och inom svensk fastighetsförmedling. Svante Trottestam fick tidigt en romantiserad bild av konstnärskapet och valde att följa den vägen.

– Skämtsamt brukar jag säga att jag är familjens svarta får. Mina föräldrar var läkare och mina syskon har alla hittat arbeten där de är kommersiellt framgångsrika. Säga vad man vill om mitt eget vägval, men särskilt kommersiellt lönsamt är det sällan. Jag valde konstnärskapet ändå, och det valet gjordes tidigt: redan efter de första målningarna under gymnasietiden, var jag mer eller mindre säker.

 

Svante Trottestam i sin ateljé.

 

– Den kreativa sidan har jag nog fått från min mor som var konstintresserad. Min pappa var en duktig tecknare men vi har inte direkt någon välkänd konstnär i släkten som jag kunde brås på. Istället hämtade jag som liten inspiration från olika konstböcker.

– Jag minns framförallt en roman som gjorde ett outplånligt intryck: ”Han som älskade livet”, om van Goghs liv. Det må ha varit en förfärlig bok (jag har dessvärre läst den igen), men den hade den bästa av handlingar. Att jag tidigt fick en romantiserad bild av konstnärer är nog den bokens fel – eller förtjänst – om man hellre vill det. För att få ihop min första duk tejpade jag ihop A€-blad som jag sedan kastade vattenfärg på.

 

”Tidsskiften – Fönster mot årstider”, oljemålning.

 

Efter gymnasiet så flyttade du till Göteborg för att gå på konstskola?

– Stämmer. Jag gick på Domens Konstskola i två år, vilket var tänkt som ett första steg för att komma in på Konstakademin. Utbildningen var uppdelad i tre fack, där jag mestadels gick måleri men även gjorde kortare inhopp på grafik. Jag hade även en ateljéplats i närheten som såg ut precis som den klassiska romantiserade bild många har av hur en ateljé ska se ut.

– Efter de två åren i Göteborg kom jag in på Konstfack i Stockholm där jag gick bildlärarlinjen mellan 1996 och 1999. Jag kände dock redan från början att bildläreriet var fel väg för mig.

Varför det?

– Anledningen till att jag började var att jag hade fått rådet ”bli gärna konstnär men skaffa dig först ett borgerligt yrke att falla tillbaka på”. Men läraryrket är ett sorts estradyrke där man aldrig får ha en dålig dag, eller åtminstone inte visa upp för klassen att man har det. Och jag hade många sådana dagar. Efter att ha jobbat som vikarie på skolor i bland annat Stockholm och Skåne så fick jag nog. En tanke var att jag skulle fortsätta på deltid som lärare, men jag valde till slut att satsa 100 procent på konstnärskapet.

 

”Kväll i hemmet”, oljemålning.

 

Idag bor du i Järfälla men har ateljé en bit bort i Bromma. Hur kommer det sig?

– Jag gillar att inte ha ateljéplats nära hemmet eftersom det finns för många distraherande frestelser där. Det blir större fokus på måleriet, under en längre tid, om jag känner att det är besvärligt att åka hem igen. Jag har tidigare hyrt in mig på olika ställen men nu delar jag ateljé med konstnären Karin Gissberg i Bromma.

– Det är ett rum med fönster åt båda håll, vilket innebär att ateljén blir ljus. Karin bedriver även målerikurser, vilket skapar en social stämning som ytterligare höjer trivseln. Jag håller också i en hel del kurser, något jag gjort i 10 års tid, men då är jag mest ute på olika företag och föreningar.

Berätta mer om dina kurser.

– Det är ett trevligt sätt för mig att få en extrainkomst. Jag åker då ut till olika arbetsplatser och undervisar i måleri. Det känns skönt att det då är vuxna människor som är djupt koncentrerade, och som går in för att utveckla sitt måleri. Minst åtta kursdeltagare brukar då ses åtta gånger per kurstillfälle.

Du är naturligtvis mest känd för ditt eget måleri. Vad kan du berätta om de konstverk du skapar?

– Jag målar uteslutande i olja eftersom jag gillar att lägga lager på lager, och att det aldrig är försent att lägga till fler detaljer. Många föredrar akryl, men jag tycker att den torkar för snabbt. Jag är en ateljémålare som inte gillar att hetsa. Det ska få ta lång tid att måla.

– ”Skuggspelet”, alltså samspelet mellan ljus och skugga, är det som jag är mest förknippad med som konstnär. Interiörer, fasader och landskap är återkommande motiv där sådana skuggspel utspelas.

Läs mer Om Svante Trottestam och se fler målningar på hans hemsida.

– Just fallande skuggor är något jag började med när jag, för ett antal år sedan, åkte till Brasilien för att jobba som volontär åt gatubarn. Jag befann mig då i en stad med spruckna husfasader och med buskar som kastade stora skuggor på fasaderna. Och genom detta skuggvirrvarr flög fjärilar, och jag fick en fantastisk vision av en framtida målning på 3×4 meter – minst. Och på den vägen är det… Numera blir det sällan 3×4 meter stora målningar, men naturligtvis kan jag göra ett undantag om jag får den beställningen.

 

”Narcissus”, oljemålning.

 

Du har ofta figurer, djur och/eller människor, i dina målningar. Finns det någon tanke bakom detta?

– Samspelet mellan djur och människa är inget som jag medvetet gör, men de kommer ofta in i målningarna har jag själv märkt. Figurer målar jag för att väcka betraktarens fantasi. Den som tittar på målningen får då någon att identifiera sig med och kan börja ställa frågor till sig själv: ”vem är det”?

– Man ska egentligen aldrig fråga mig vad jag menat med mina uttryck. Som konstnär vill jag trigga igång så många associationer som jag kan – ju fler tolkningsmöjligheter det finns desto bättre är det. Det är den principen jag går efter. Något som även gjort att många av betraktarna brukar kalla mig för mystikern.

 

”Längs spåret”, oljemålning.

 

Tycker du själv att det är en beskrivning som stämmer in på dig?

– Haha, nja kanske inte. 2005-2006 åkte jag över till England och läste på en konstskola. En av lärarna sa då att det var tydligt att jag ville berätta något med mina målningar. Jag minns att jag då tänkte ”menar han att jag illustrerar?”. Men det var inte det han menade, utan snarare att det är en stor kvalitet hos en konstnär att kunna trigga igång fantasin. Något som jag tog åt mig. De senaste åren har jag därför arbetat mer medvetet i denna riktning.

Dina målningar har vunnit flera priser vid jurybedömda utställningar. Berätta.

– Ja, vid mässan ”Nordic Art” i Köpenhamn för två år sedan valdes jag ut till utställningens konstnär. Detta bland 175 andra konstnärer vilket naturligtvis var fantastiskt. Jag har även vunnit medaljer på andra utställningar.

 

”Allé i november”, oljemålning.

 

Berätta om några fler minnesvärda utställningar som du varit med på.

– Jag hyr sällan in mig hos en gallerist utan ställer mest ut på jurybedömda salonger, hos föreningar och på mässor. Det blir många utställningar i Sverige som är årligt återkommande, och jag har varit med på flera minnesvärda utställningar på bland annat Stockholms Konstsalong och Edsviks Konsthall. Och jag har ställt ut i mängder av olika lokaler, allt från en frisersalong till Galleri B-Fors på Karlavägen i Stockholm.

– En rolig händelse, som till viss del fortfarande pågår, var när jag fick till ett samarbete med ett provisionsgalleri i Danmark. Jag skickade ner 20 målningar med post men under utställningstiden blev ingen av dem såld. Galleristen valde dock att behålla målningarna i några månader, och nu har han sålt nio av dem. Jag fick då åka ner till Danmark, kika på galleriet och fylla på med fler målningar.

 

”Lykta om natten”, oljemålning.

 

2018 är ett intensivt utställningsår för Svante Trottestam. Under mars månad ställde han ut på Spånga Konstförening och under april var han en av konstnärerna som ställde ut på Stockholms Konstsalong. I slutet av sommaren, med vernissage 18:e augusti, ställer Svante ut sina målningar på Södertälje Konstförening – tillsammans med ytterligare en konstnär. Utställningen pågår sedan till 2:a september.

Ännu en viktig utställning väntar under våren 2019.

– Jag ställer ut på Göteborgs Konstförening, nära Götaplatsen, med start 13:e april 2019. Utställningen pågår sedan till 5:e maj. Det är något som ska bli spännande och som jag ser fram emot.

Läs mer Om Svante Trottestam och se fler målningar på hans hemsida.

Följ Svante Trottestam på Facebook.

Det går även att läsa mer om honom på Svenska Konstnärers hemsida.

 

”Vintercirkel”, oljemålning.

Fler artiklar >>

NYHETSBREV VILL JAG HA!