Akvarellisten Bjarne Madsen Härdig ställer ljus mot mörker på en knivsegg

När Bjarne Madsen Härdig ställer ut sin konst lockas också besökaren till en glimt av sitt eget inre ljus och mörker. Måleriet balanserar det dova, mystiska och nästan molokna mot det hoppfulla och skira som är på väg tillbaka.

–  Det har blivit mycket gryning och kvällsmålningar på senaste tiden, säger Bjarne Madsen Härdig.


Du ställer ut allt mer, nu senast framgångsrikt på Galleri Tapper Popermajer. Vad tycker du om att ställa ut och om reaktionerna?
– Jag tycker att det är spännande med utställningar nuförtiden. Det har löst sig bra med utställningar för mig. Det började med att Galleri Gustafsson i Trollhättan kontaktade mig. Det gav mersmak eftersom det enda jag behövde göra var att leverera tavlorna och komma på vernissagen. Det är en jätterolig utveckling som gör att jag trots allt kan fokusera på måleriet.

– På utställningarna kommer det många som målar själva och som tycker att min akvarellteknik är intressant. En del besökare noterar att det jag målar är mörkt samtidigt som de ser att ljuset också bryter över mörkret. Mitt uttryck är ett halvfullt eller halvtomt glas beroende på hur man ser det, men min syn är att glaset är halvfyllt och att ljuset är centralt.

Se mer på Instagram

Du har ett uppenbart intresse för ljus och stämningar och låter det ta mycket plats, samtidigt går det att urskilja vissa detaljer. Vad vill du förmedla med dessa?
– Ja, jag kan göra en horisont eller en byggnad som står i förhållande till något annat. Det Skånska landskapet inspirerar mig, men det blir aldrig exakta avbildningar och det är inget jag eftersträvar. Det som generellt står i centrum i mitt senaste måleri är landskap med stora himlaformeringar och ljus och mörker. När man målar flödigt som jag gör kan saker förändras i en bild – något annat kan växa fram ur det jag håller på med, och detta nya kan vara mycket bättre.

– Vid en punkt bestämde jag mig för att sluta ”måla tavlor” och bara låta det hända på pappret. Endast var tredje blev kanske bra men det var väldigt utvecklande.

Du kommer från forskningsvälden. Har du alltid varit kreativ?
– Som barn var det mycket kreativt hemma. På den tiden samlade jag och mina bröder på seriealbum som Lucky Luke och Tintin och vi ritade mycket serier själva. Min pappa målade en del med olja och min mamma höll på med keramik och sömnad – konsten och hantverket var närvarande. Sedan var det splittrat fram till att jag flyttade till Lund och träffade folk där som var konstintresserade. Vi var ett gäng och Thomas Fåhraeus, som är en pionjär inom klinisk pacemakerbehandling och en duktig akvarellist, såg till att vi köpte material och ställde ut tillsammans. Så växte det mer och mer. 1996 bestämde jag mig för att vara tjänstledig under ett år. Jag gick en förberedande konstutbildning i Malmö och syftet var att söka in till Konstfack. Då var det både lera, skulptur och olja men ingen akvarell.

Vad hände sedan?
– Jag fick ett erbjudande om att göra en avhandling, sedan blev det familj och barn och mindre utrymme för måleriet. Men för fem år sedan ringde Thomas, som då gått i pension, och peppade mig att börja igen. Sedan dess har jag målat intensivt och i perioder nästan varje dag, samt inrett med en ateljé hemma.

Se mer på Instagram

Vad driver utvecklingen i ditt måleri?
– Det är akvarellens möjligheter och flyktighet som är den stora drivkraften. Tekniken är svår, men samtidigt så effektfull när man lyckas. Man blir aldrig fullärd och kan hitta nya otroliga saker som fungerar – det kan även vara nya hjälpmedel som tejp eller maskeringar. Det går också att måla lager på lager, jag kan måla tjugo lager med väldigt tunn färg.

– Nu går jag inga utbildningar längre, men hittar konstnärer som jag gillar och lär mig från dem. Min plan är att försöka gå någon kurs hos en av dessa konstnärer varje år. Senast gick jag hos Håkan Lindskog som är utbildad grafiker och illustratör. Det går hela tiden att utveckla sig och man blir aldrig fullärd.

Vad är din uppfattning om akvarellens ställning idag?
– Akvarellen har alltid levt i sin egen värd under olja och akryl vilket är det som ansetts vara riktigt måleri. Men intresset ökar och det kommer fram verkligt stora konstnärer som målar i akvarell. Där har Lars lerin varit en stor bidragande faktor. Akvarellmuseet och Edsviks Konsthall har också varit viktiga. Akvarellen har ökat sin status och är inte längre synonym med vackra blommor  – det är en annan del som växer fram. Idag är det fler som målar både abstrakt och lite mer fritt med akvarell och jag tror att den ökar.

– Det finns också myter med akvarellmåleriet som går att peta hål på. Många tror att det aldrig går att ändra i en akvarell – men det går bra att skrapa, sudda ut och måla över. Det är rätt kul att bryta de här mönstren som alla har som fördomar mot akvarellen – man kan göra väldigt mycket.

Se mer på Instagram

Vad kan ytterliga framhävas med akvarell som teknik?
– Akvarell är också väldigt hanterbart eftersom du kan ha allt med dig. Du kan alltid ha med dig en akvarell-låda, block och papper när du är ute. Det är verkligen enkelhet och komplexitet i kombination.

Se mer av Bjarne Madsen Härdigs måleri på:

Facebook

Instagram

Konstguiden

 

Fler artiklar >>

NYHETSBREV VILL JAG HA!